ATT SKRIVA EN BOK OM SITT EGET LIV

Det senaste året har jag skrivit på min bok med rubriken ” Leva eller Dö ”. I boken lyfter jag fram min egen historia och de tankar många av oss har kring uppväxt, vägval, relationsproblem samt hur man kopplat till detta som utsatt för mobbning egentligen tänker.

Min tanke med att skriva en bok handlar för mig om att bearbeta min egen historia, påminna mig själv om situationer jag befunnit mig i och varför, samt vad jag eventuellt kunde ha gjort annorlunda. Ett personligt sätt att hjälpa både mig själv och andra framåt.

Här kommer ett utdrag ur boken:

Jag öppnar ögonen och väckarklockan som jag hört så tydligt har precis passerat 3 på morgonen. De senaste timmarna har jag legat och lyssnat på hur sekundvisaren tickat högre och högre och känt stressen som växt mer och mer inom mig när jag tänkt på att jag skall tillbaka till helvetet imorgon – igen! Vill inte. Orkar inte. Dör hellre än går tillbaka till klassrummet.

– Dö. Är det bra eller dåligt? Vem skulle sakna mig egentligen?
 
Jag sätter mig upp i sängen och funderar, nej snarare viskar jag till mig själv: det är dags att ta ett beslut – vill du leva eller dö? Ett par sekunder senare har jag tagit mitt beslut, jag vill inte stanna kvar i helvetet. Jag är redo att ta mitt liv. Men hur? Tabletter? Hoppa framför tåget? Nej tåget är ingen bra idè, det skulle jag inte våga, eller? Timmarna går snabbt och det som egentligen var flera timmar, känns nu som sekunder när väckarklockan plötsligt ringer högt. Det är dags att gå upp till ytterligare en dag i helvetet. Nej inte idag.
 
Denna dagen går jag inte till skolan. Jag stannar istället hemma och planerar att ta mitt eget liv. Dagen innan jag fyller 12 år….

 

HUR SKALL VI BEMÖTA EN PERSON SOM BLIVIT UTSATT FÖR MOBBNING?

Hur ska man som lärare, kompis, förälder etc bemöta den som blir mobbad? Det är viktigt att bemöta den mobbade på rätt sätt. Det är oerhört viktigt att se till så att den drabbade själv får bearbeta det han/hon har varit med om, oavsett om det handlar om skuldkänslor, brutna relationer, förhindrad skolgång eller förlorad tilltro till andra människor.

Andra viktiga saker är att som anhörig tänka på att inte ställa några krav om förlåtelse, inte komma med några moraliska värderingar, bortförklara eller undvika vissa saker. Krav som sådana är oftast omöjliga att uppfylla och får istället motsatt effekt och känslan av skuld ökar hos den som blivit utsatt. Vad man däremot ska göra är att vara öppen och lyssna till den besvikelse och vrede som finns hos den drabbade. Genom att berätta om de smärtsamma händelser som den drabbade har blivit utsatt för sker en så kallad sorgeprocess som kan leda till läkning. För att den som blivit drabbad ska våga öppna sig och berätta krävs att de vuxna tar över ansvaret.

Man ska ha i åtanke att det blir lättare att bära ansvaret om den skuld man tar på sig är konstruktiv. Ansvaret ligger hos de ansvariga att samtala med mobbningsoffret. Skulden i sig betyder inte att man har begått något brottsligt utan medskyldiga är de personer som inte har gett tillräckligt med omsorg till den drabbade. Omsorg i det avseende att man tex inte har sett, hört, lyssnat, förstått eller ingripit i tid.

När den drabbade blivit av med sina skuldkänslor kan han/hon orka med att inse sanningen om vad som egentligen har hänt, att kompisarna har varit elaka eller att de med flit har skadat. I värsta fall behåller den drabbade skulden för att bevara lögnen om att kompisarna egentligen är snälla och att man förtjänade det.

KILLAR OCH TJEJERS MOBBNING – FINNS DET NÅGON SKILLNAD?

Om vi ska belysa genusperspektivet inom mobbning så är det fler killar än tjejer som mobbar, och det är även killar som utgör flertalet av offren. Enligt undersökningar som gjorts så var mobbade killar oftast under genomsnittet i fysisk styrka och deras skolprestationer var något under det normala. Mobbning är väldigt svårt att upptäcka då den sällan sker på skolgården och om den gör det så är det oftast på ett mer undanskymt ställe, eftersom mobbarna är rädda för att bli upptäckta.

Mobbningen är oftast dold, vilket är varför vuxna har svårt att upptäcka den. Det kan ske efter lektionerna då små tjuvnyp utdelas i korridoren, och i trapporna och uppehållsrummet kan knuffar, krokben och andra dolda elakheter förekomma.

Omklädningsrummet är ett ställe där mobbning kan äga rum. Skor och kläder kan doppas i toaletten och glåpord mot den mobbade kan förekomma.

När killar utför mobbning så är de oftast mer högljudda vilket gör den mer tydlig. Killar använder sig mer av verbal och fysisk mobbning, men den kan även innehålla subtila hot så som en illasinnad blick eller att menande slå knytnäven i handflatan. Om mobbningen upptäcks så är det vanligt att mobbarna använder sig av bortförklaringar som: ”Vi skojade bara” eller ”lite får man väl tåla”. Tjejer använder sig som sagt var mer utav psykisk eller tyst mobbning som den även kallas. Mobbningen kan vara mer indirekt och bestå av mer utstuderade metoder, till exempel genom kommentarer, blickar, manipulerande av kamratrelationer, det vill säga försöka ta vännen från någon. Men tjejer har de senaste åren även börjat ta efter killarnas mer aggressiva sätt att mobba, och det har blivit allt vanligare att tjejer hamnar i slagsmål med varandra.

ATT FÖRELÄSA GÖR IBLAND ONT

Att dela med sig av sina innersta tankar när man föreläser är ibland både skrämmande och utvecklande. Det är stor skillnad på att stå och utbilda en grupp människor jämfört med att visa sin sårbarhet och sina känslor.

Varje gång jag pratar om min bakgrund gör det ont i bröstet, samtidigt som det får mig att växa varje gång. Jag tror att många personer med samma personliga inriktning på sina föreläsningar många gånger känner igen sig och vet exakt vad jag pratar om. Ni känner säkert också igen känslan av utsatthet och ibland även det fördömande som ibland, förmodligen oftast ogrundat infinner sig.

Att väcka känslor och skapa en inre debatt bland lyssnarna är det som driver mig att dela med mig av det som ofta gör ont och har lämnat djupa spår inombords. Jag är oerhört tacksam över att jag får arbeta med det jag gör, och varje chans som ges att hjälpa någon annan är det absolut viktigaste.

När jag tänker på de hundratusentals barn och vuxna som varje år blir utsatta för mobbning och kränkande särbehandling infinner sig hundratals tankar i mitt huvud. Känslan av att kunna leva sig in i varenda en av dessa är både värdefullt i relation till förståelse inför deras situation, men är samtidigt också fruktansvärt tungt att bära på.

Många pratar om hopplösheten i ett ”krig” som inte kan vinnas. Med vad innebär egentligen att vinna i denna fråga? Tanken på att ge upp pga av att omfattningen av problemet är enormt, ogreppbart och ständigt föränderligt är ingenting som skrämmer mig. Om ALLA bara skulle ge upp skulle inga väggar alls stå kvar, och hela huset skulle rasa samman.

Alla NI som kämpar därute, ge inte upp – kampen är inte förgäves, den är bara lång!

MAKE A CHANGE

Under hela December har webbyrån Smart Optimering i Malmö arbetat med vår hemsida. Jag är otroligt tacksam över att ha fått så mycket hjälp av dem inför vår uppstart.

När Make a Change kontaktade oss och behövde vår hjälp tvekade jag inte en sekund. Make a Change står för något vi som företag står för och vi ser verkligen fram emot att följa dem framöver. Vi är väldigt glada över samarbetet och ser fram emot fortsättningen säger VD`n David Persson.

Smart Optimering kommer fortsätt vara ett stöd i vårt arbete när det kommer till våra digitala kanaler. Har du inte besökt vår hemsida gör gärna det!

VI KAN MINSKA ANTALET SJÄLVMORD

Dagens höga självmordstal kan med rätt insatser minskas väsentligt med systematiskt arbete, det skriver tretton debattörer på DN debatt.

Antalet självmord minskade kraftigt under 1990-talet från nivåer på över 2 000 personer per år. Men sedan sekelskiftet har det konstant legat kring 1 500 per år, om vi slår samman säkra och osäkra självmord.

Orsakerna bakom är många och komplexa, men livets påfrestningar i form av förluster, separationer, arbetslöshet, egen allvarlig kroppslig sjukdom och mycket annat kan bidra. Debattörerna menar att man ska ta efter det förebyggande arbetet som gjorts för att minska antalet döda i trafiken.

Varje trafikolycka, allrahelst de med dödlig utgång, utreds, dokumenteras och används för att bidra till fortsatt säkerhetsarbete. Liknande bör göras inom vården och resultaten spridas inom hälsovården och socialtjänsten.

Eftersom många unga tar livet av sig bör skolan också ha en viktig roll i det förebyggande arbetet och just involveringen i utredningar.

Hur kommer det sig att vi inte utreder, dokumenterar och använder den informationen som finns tillgänglig till ett löpande, bättre arbete för att förebygga självmord i samhället?

VAD KAN NORGE LÄRA OSS OM MOBBNING?

Vad gör man när ord stor mot ord om mobbning på jobbet? På arbetsplatser i Norge har man sedan ett antal år använt en utredningsmetod som mobbningsforskare har utvecklat tillsammans med arbetsmiljöverk och arbetsmarknadens parter.

Metoden kallas ”Faktaundersökning”. Såväl fack som arbetsgivare är positiva gentemot den. Norska arbetsmiljöverket sprider kunskap om metoden och Norges största företag Statoil hör till dem som satsar på att använda den. Norges två främsta mobbningsforskare, Helge Hoel vid universitetet i Manchester och Ståle Einarsen vid universitetet i Bergen, har utvecklat metoden i en arbetsgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter och för norska arbetsmiljöverkets treåriga projekt ”Jobbing uten mobbing”.

Grundidén är att när ord står mot ord om mobbning kan man genom att undersöka fakta på ett systematiskt och genomtänkt sätt få fakta på bordet. Då kan man i rimlig tid sätta punkt i ett ärende, istället för att dra i långbänk – eller i värsta fall inte göra någonting.

En sådan utredning blir ett formellt svar på ett klagomål om mobbning från en anställd. Utredningsarbetet bygger på de regler som finns på arbetsplatsen, i form av handlingsplaner, riktlinjer och program, men också det allmänna regelverk som finns i lagar, föreskrifter och avtal.

På arbetsplatsen måste man veta i förväg vad man ska göra när det inte är som man önskar att ha det. Det är nödvändigt att göra sådana handlingsplaner i fredstid, och inte låta dem växa fram ur ett existerande problem. Meningen med utredningen är att ta reda på vad som är fakta och komma fram till ett beslut om ett klagomål är berättigat eller ej. Utredaren måste beskriva och bedöma fallet tillräckligt väl, för att arbetsgivaren ska kunna agera på rätt sätt. Utredningen är ett verktyg för arbetsgivaren, samtidigt som den innebär att man behandlar de berörda och frågan om mobbning på ett seriöst sätt.

Risken är stor att mobbningen annars bara fortsätter och fortsätter. Det vanligaste är tyvärr att det håller på tills någon slutar eller blir sjuk, eller avskedas. Man får ofta höra påståenden såsom: ”Jag har försökt allt, nu hoppas jag att någon vinner på Lotto och försvinner…” Pussel som nästan passar är alltså bra nog.

Målet med utredningen är alltså komma fram till ett så bra och balanserade beslut som möjligt, så att man kan nå fram till ett avgörande i ett fall. Utredningen ska sträva efter att slå fast vad som är sant. Men om man inte har bevis, så kan man gå på vad som är sannolikt. Det är ju inte fråga om någon domstol, med krav på att ett påstående ska vara ställt utom allt rimligt tvivel. Om pusslet nästan passar är det bra nog. Men ju allvarliga fallet är, desto mer säker behöver man förstås vara.

En utredning hindrar inte den drabbade från att senare driva fallet i domstol. Om den ansvariga chefen tar sitt arbetsgivaransvar på allvar, ska mobbning på arbetsplatsen egentligen aldrig behöva bli en polissak.

VERKTYG FÖR ATT BEHANDLA FRÅGOR OM MOBBNING SERIÖST

Mobbning – eller bara olämpligt uppförande?

Man bör ta ställning till:

¤ Är det mobbning – eller inte mobbning, men olämpligt uppförande? I bägge fallen gäller det att gripa in och åtgärda arbetsförhållandena – och utvärdera och kontrollera att åtgärderna fungerar. Gör de det är fallet löst. Annars får man återuppta utredningen.

¤ Är det varken mobbning eller olämpligt uppförande? Då får man informera den som klagat och andra berörda om detta – och fallet är löst.

Ibland måste även de som tycker att de är mobbade inse att det faktiskt inte är mobbning som de blivit utsatta för.

– Som anställd måste man acceptera de skillnader som finns mellan olika människor. Men det gäller förstås inom vissa gränser. Man får till exempel inte säga till invandrare att de ska göra som svenskar har gjort de senaste 200 åren…

UTREDARNA BEHÖVER UTBILDNING OCH TID

Det finns en rad krav som det gäller att man klarar att uppfylla på arbetsplatsen, i samband med en mobbningsutredning. Först och främst gäller det förstås att skydda rättigheterna för den som klagar, men också för den som klagomålet är riktat mot. Utredarna måste få utbildning för uppgiften, och tillräckligt med tid och möjlighet för att utföra den.

Hittills är 300 utredare runt om i Norge utbildade. Dessa arbetar oftast till vardags med annat inom de verksamheter där de utreder. I en del fall finns de inom företagshälsovård, men inte i inbyggd företagshälsovård. Man kan alltså inte vara både stödjare och utbildare samtidigt.Ej bör heller fackliga företrädare går in i rollen som utredare. Men de bör känna till systemet med utredningar och ha tilltro till det, och se till fungerar som det ska.

Utredarna måste kunna garantera en rättvisa i såväl utredningsarbetet som utredningens slutsatser. De måste kunna försvara resultatet om någon ifrågasätter det. De ska också hantera möjliga påföljder på ett rättvist sätt. Och om det är nödvändigt måste de se till att granska och förändra hur de lägger upp utredningsarbetet
Nyckelfrågor och utredningssteg

För den chef som vill satsa på ett system för mobbningsutredningar finns några nyckelfrågor att ta ställning till:

– Ska man ha utredare inom den egna verksamheten, eller ta hjälp utifrån?
– Ska man ha en eller två utredare (i det senare fallet från olika enheter)?
– Vilken utbildning och vilka tidigare erfarenheter behöver utredare ha?
– Hur mycket tid får en utredning ta, när ska man kunna kräva ett resultat?
– Hur ska man organisera utredningsarbetet?

När det gäller den sista frågan, finns fem utredningssteg: förberedelse, själva undersökningen, bedöma fakta och dra slutsatser, skriva rapporten – och, till sist, ska arbetsgivaren komma fram till sin slutliga bedömning.

SE UPP MED EGNA FÖRDOMAR OCH ANTIPATIER

För att människor i en verksamhet ska få tillit och tilltro till ett system med mobbningsutredningar, så gäller det följa några viktiga principer.

– Arbetet måste grunda sig på riktlinjer och arbetssätt, som man har slagit fast inom organisationen. Samtidigt måste man följa grundläggande principer inom all rättsskipning. Utpekade mobbare har rätt att veta vad de är anklagade för. De måste ha möjlighet att ifrågasätta och försvara sig mot anklagelserna. Ingen ska bli dömd innan man har avslutat utredningen.

– Utredarna måste vara både opartiska och oberoende, och därför måste de själva tänka igenom om de kan vara insyltade innan de tar uppdraget. Det gäller också för utredarna att hålla fast vid sitt fokus på själva klagomålet.

För att kunna åstadkomma objektivitet och rättvisa i utredningen, måste utredarna ta hänsyn till alla inblandade parter. Detta kräver att de klarar av att få syn på sina egna fördomar och antipatier, och kunna hantera sina känslor så att de inte påverkar utredningsarbetet.

Det gäller att kunna skilja på att känna empati, det vill säga att man kan förstå hur en annan människa tänker och känner, och känna sympati, det vill säga medkänsla – känna med en annan människa.

FLER OCH FLER ANVÄNDER METODEN

Reaktionerna på metoden för faktaundersökning är i allmänhet positiv, även om många säger att den är svår och att den tar tid. Ändå verkar det som att fler och fler använder metoden. Utredning av mobbning är ett komplext arbete, men väldigt viktigt.

Bra riktlinjer för att undersöka klagomål är nödvändiga, även fast detta självklart inte betyder att man ska glömma att det förebyggande arbetet behövs. Men allt för länge har offret blivit åsidosatt.

Faktaundersökning löser inte alla problem, men det kan vara ett viktigt stöd för att komma framåt.

NÄR SKER NÄSTA SKOLMASSAKER I SVERIGE

Diskussionerna har genom åren gått hett till över hela världen och just ämnet skolmassaker kopplat till mobbning har ofta lyfts fram. Dock tyvärr inte vid andra tillfällen än när dådet i sig sker, vilket är enormt frustrerande då det upprepar sig år efter år.

De senaste dagarna har vi läst om 14-åringen som bragt en 15-åring om livet. Vi läser också artiklar på det ena och det andra hållet där ett motiv skulle ha varit just att mobbning och kränkningar legat bakom händelsen.

Oavsett så får den fakta som kommer fram i slutändan påvisa om ännu en person bragts om livet pga mobbning inom skolan. I vilket fall är det beklagligt att vi inte ser allvaret i sin helhet och vi kan se de samband som visar sig år efter år över hela världen.

Under 2000-talet har ett tiotal kända skolmassakrer ägt rum runtom i världen där totalt 124 barn och vuxna förlorat sina liv i skolan.

Skolmassakern i Bath i delstaten Michigan 1927 där 45 personer miste livet är fortfarande den massaker som krävt flest liv. Den fick ingen snabb uppföljare, som andra skolmassakrer fått. Då var medierapporteringen mindre och det har påståtts att presumtiva förövare kan inspireras till skolmassakrer, liksom andra våldsdåd av just medierapporteringen, men enligt vem? Den mest uppmärksammade skolmassakern är Columbine-massakern som skedde i Jefferson County nära Littleton i Colorado den 20 april 1999 som namngav, och delvis skildrades, i den vapenkritiska dokumentären Bowling for Columbine.

Runt mitten till slutet av 2006 drabbades USA av en enorm våg av skottdraman vid skolor. Samtliga dessa skjutningar kunde kopplas ihop med just mobbning som bakomliggande orsak.

2004 greps en 16-åring i Malmö som misstänkt för att ha planerat en massaker på sin skola. 2001 knivskar en elev i Västermalmsskolan i Sundsvall två andra elever varav en dog. Detta är två av de händelser som liknar händelsen i Trollhättan. Men utan hatbrottsmotiv som en del av motivbilden och kanske utan att egentligen vara några så kallade skolmassakerfall.

Fram tills idag är den enda skolskjutning vi haft i Sverige, incidenten 1961 vid Thorildskolan (då Kungälvs läroverk) i Kungälv.

Jag funderar inte lika mycket på varför det har skett i USA, men desto mer hur det kommer sig att det inte har skett här. Svenska skolbarn mår knappast så mycket bättre. Har läst flera artiklar kopplade till skolskjutningar med rubriken ”USA har svikit de psykiskt sjuka. Dock skulle jag vilja se en svensk person med psykisk sjukdom i bekantskapskretsen som försvarar svensk psykvård. Vapenkontroll kan såklart vara en ganska stor faktor till att USA drabbats hårt av skolmassakrer, även om lagarna senaste åren har blivit betydligt hårdare. Men som vi alla vet har Finland som bekant redan haft två stycken skolskjutningar, frågan är när det skall drabba oss.

” Nedskärningar inom skolhälsa och psykiatrin sker på egen risk. ”

10 TIPS FÖR ATT FÖREBYGGA MOBBNING PÅ ARBETSPLATSEN

Det är ALLTID arbetsgivarens ansvar att förebygga och motverka mobbning/kränkande särbehandling på arbetsplatsen. Vi vet aldrig vem som mår dåligt så våga ha ett öppet arbetsklimat.

1. Lägg fokus på att förbättra arbetsmiljön: Alltid arbeta med att förbättra arbetsmiljön och värna om att ha en god psykosocial arbetsmiljö. Psykosocial arbetsmiljö innebär arbetsmiljö som inte är fysisk, exempelvis trygg anställning, tydlig organisation, personlig utveckling och bra kollegial stämning och samarbete. Det är ovanligt med mobbning på arbetsplatser som har en bra psykosocial arbetsmiljö.

2. Ha en tydlig policy mot kränkande särbehandling: Ta fram en policy med rutiner för hur kränkande särbehandling ska förebyggas. Samt hur det ska hanteras om det uppstår. Rutinerna ska vara tydliga och lätta att följa. Om det lämnas utrymme till olika tolkningar av rutinerna kan det medföra ett ytterligare steg till negativ särbehandling.

3. Samtala öppet kring arbetsmiljö och arbetssituationen: Ta upp rådande arbetssituation och arbetsmiljö vid jämna mellanrum på exempelvis arbetsplatsträffar. Gå igenom befintliga policys och rutiner. Utbyt tankar och omsätt vad de betyder hos just er i ert dagliga arbete.

4. Ge chefer rätt förutsättningar: Ge chefer inom organisationen schysta förutsättningar att kunna möta och se varje enskild medarbetare. Det förutsätter bland annat ett rimligt antal medarbetare (1-25 st). Ge kompetensstöd i konflikthantering. Konflikter kan utvecklas till mobbning om de inte hanteras i tid.

5. Se till att skapa en sund kultur: Skapa en kultur på arbetsplatsen som accepterar olika åsikter och att man kan vara oenig i en sakfråga, utan att det leder till personangrepp eller förminskning av andras argument. (hur gör man det?) Föregå med gått exempel.

6. Ha en transparent ledningskommunikation: Ta fram transparanta rutiner gällande information från ledningsgruppen så att personalen förstår ledningens avsikt med olika beslut. Tydlig information gör att både negativa tolkningar och ryktesspridning minskar. Ta hjälp från en kommunikatör på din arbetsplats med att ta fram rutinerna.

7. Ha ett bra samarbete med de fackliga representanterna: Skapa ett fungerande samarbetsklimat och relation mellan ledningen och de fackliga representanterna. Det bidrar till öppenhet, trygghet och erfarenhet i att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt.

8. Se till att ha ett inkluderande arbetsklimat: Arbeta aktivt för att få ett inkluderande arbetsklimat, där det är accepterat att människor är olika, har olika åsikter, förmågor, hälsa, kompetens, bakgrund och arbetskapacitet.

9. Förebygg och undvik alltid långvariga stressituationer: Det inverkar negativt på toleransnivån gentemot omgivningen och försämrar relationerna på arbetsplatsen.

10. Ha bra och enkla rutiner kring sjukfrånvaro: Ha rutiner för att följa upp återkommande och långvarig sjukfrånvaro.

Vi behöver alla kunna gå till jobbet och trivas ❤

FLICKA MOBBADES TILL DÖDS

Vi har de senaste dagarna läst den hemska artikeln om hur ännu en ung flicka har mist sitt liv till påföljd av mobbning. Varje gång jag läser en sådan artikel ser jag mig själv som ung och det gör ont, väldigt ont samtidigt som känslorna av frustration, ilska och sorg bubblar inom mig.

Det här kommer därför bli ett av mina längre blogginlägg, men ta dig tiden och läs igenom det.

Självmorden bland unga minskar inte som de gör i andra åldersgrupper och antalet självmordsförsök har ökat kraftigt de senaste åren. Trots forskning och utvärderingar för att förstå de bakomliggande faktorerna, skapa verktyg för att upptäcka riskindivider och förebyggande arbete för psykisk hälsa hos unga generellt ser vi ingen förändring.

Jag tror inte det finns någon enkel förklaring till att unga mår allt sämre, utan att det beror på en mängd olika faktorer. Många förändringar har skett i samhället på senare år, visserligen positiva på flera sätt men unga känner sig ändå mer utsatta idag än tidigare.

UNGA MÅR ALLT SÄMRE

Det finns en mängd tecken på att den psykiska ohälsan bland unga ökar. Antalet unga kvinnor som vårdas på sjukhus på grund av självmordsförsök eller självdestruktiva handlingar har till exempel ökat kraftigt sedan början av 1990-talet.

Känslor av ångest, oro och ängslan har också blivit tredubbelt vanligt bland unga de senaste tjugo åren. Varför mår då unga allt sämre och varför försöker fler ta sitt liv?

För att försöka besvara dessa frågor har forskarna bland annat tagit fram en rad frisk- och riskfaktorer, både på individ-, social- och samhällsnivå där en faktor aldrig enskilt kan förklara ett självmord. Samhällsfaktorerna har förändrats mycket på senare tid för dagens unga. Det är en tuffare arbetsmarknad, både för unga och för deras föräldrar, och därmed högre krav på utbildning. Till exempel är det vanligare att må dåligt bland de som studerar än de som arbetar.

Idag förväntas alla elever gå igenom gymnasiet. Men för en del passar det bättre att gå direkt till praktisk yrkesutbildning. Alla är inte teoretiskt lagda och för dem som inte är det kan pressen leda till starka känslor av misslyckande.

SKOLKURATORER OCH PSYKOLOGER HAR DRASTISKT MINSKAT I ANTAL

Även bland dem som är högpresterande i skolan har pressen ökat. En annan förändring som skett successivt i skolorna är att skolkuratorer och psykologer – de som har mest utbildning i psykisk hälsa – har minskat i antal under lång tid. Skolsköterskor finns, men att ensam ha koll på 1 000-1 500 elever kan varken vara lätt eller rätt.

Skolan har ett mycket stort ansvar att identifiera och slussa vidare elever som mår dåligt till vården. Men många lärare upplever att de saknar kompetens att hitta och hantera psykisk ohälsa.

Det var ungefär dubbelt så vanligt med utbildning i hur man hanterar elever i kris för ett par decennier sedan än vad det är idag. Varför är det så?

FÖR MÅNGA VAL FÖR UNGA

Mycket tyder också på att den ökade valfrihet som finns i dagens samhälle inte är helt lätt för unga att hantera. Personligen tror jag att många har svårt att prioritera mellan alla val de tvingas göra i skolan, de kan inte helt enkelt inte skilja mellan viktiga och mindre viktiga val och är rädda att de ska välja fel inför framtiden.

Valfrihet är nog bra för de flesta men för de mest sårbara individerna kan det bli för mycket att hantera. En människas sårbarhet och möjligheten att klara påfrestningar och förändringar varierar mycket mellan olika individer.

ANTIDEPRESSIVA LÄKEMEDEL

Kopplingen mellan depression, ångest och självmord är stark, ungefär tre fjärdedelar av dem som slutligen tar sitt liv har flera depressiva symptom ofta med stark ångest. Behandling av depression och ångest är därför en viktig preventiv åtgärd. Det minskade antalet självmord i stort i samhället har skett samtidigt med en kraftigt ökad användning av antidepressiva läkemedel. Hur stor del av det minskade antalet självmord som kan förklaras av den ökade användningen av detta är dock fortfarande inte helt klarlagt.

För unga deprimerade kompliceras det hela av att behandlingen är förknippad med en ökad självmordsrisk hos en del individer. Det fick den amerikanska läkemedelsmyndigheten 2003 gå ut med en varning och rädslan att läkemedlen ska orsaka självmord hos deprimerade har i USA lett till en minskad behandling bland unga. I Europa och Sverige har den eventuella kopplingen mellan självmordstalen och denna typ av behandling dock varit mindre tydlig.

Är det faktum att det saknas en bra läkemedelsbehandling utan risker för biverkningar för unga människor med depression en delförklaring till att självmorden bland unga inte sjunker?

BÄTTRE STÖD TILL FÖRÄLDRAR

Ett viktigt inslag i självmordsprevention är också att stötta föräldrar så att de kan ge barn en trygg uppväxt och möjlighet att stärka barnens självförtroende.

Vi hade en ekonomisk världskris på 1990-talet vilket gav upphov till ökad oro och ångest hos väldigt många. Det kan ha gjort föräldrarna mindre lyhörda för sina barns psykiska välmående, något som kanske delvis kan förklara den ökade psykiska ohälsan bland dagens unga. Risken finns att dagens kriser kan ha samma effekter.

LYSSNA PÅ VARNINGSSIGNALERNA

Att fånga upp de unga som mår dåligt i tid är en viktig del i det självmordspreventiva arbetet. Det finns ett antal varningssignaler som kan tyda på att en person är självmordsnära. Dessa varningssignaler är extra viktiga att uppmärksamma och ta på allvar när det gäller unga.

En ung person saknar oftast den livserfarenhet och insikt om hur livet kan gå upp och ner som annars kunde hjälpa dem att förstå att svårigheter kan försvinna och gå över. Det innebär att de oftare agerar impulsivt. Självmord eller självmordsförsök kan alltså ske mer plötsligt hos unga och därför är det viktigt att man snarast uppmärksammar och hjälper dem som visar tecken på psykisk ohälsa.

Bra utbildning av skol- och vårdpersonal i att upptäcka riskindivider är därför mycket viktig. Forskning visar att utbildning i prevention av psykisk ohälsa ökar möjligheterna att upptäcka sårbara elever. Därför borde sådan utbildning vara obligatorisk för alla lärare.

PREVENTIONSPROGRAM FÖR SKOLOR

Tyvärr finns det fortfarande många tabun och myter kring självmord som försvårar och försämrar möjligheten att hjälpa. Ett sätt att försöka bekämpa dessa är enligt forskarna att tala öppet om psykisk ohälsa och självmord.

För att skapa ett öppnare klimat i skolan kring psykisk ohälsa och självmord har det tagits fram preventionsprogram för skolor som består av en film och ett elevhäfte med handledning till skolpersonal.

I filmen, som heter ”Kärleken är den bästa kicken”, berättar fyra ungdomar om sin livssituation och sina självmordstankar. Filmen har visats på cirka 200 skolor och en mindre utvärdering visade att fler vågade prata öppet om självmord och sin psykiska ohälsa efter att de sett filmen, jämfört med den grupp som inte fick se filmen.

Det finns även andra liknande preventionsprogram, kanske mest känt är det amerikanska så kallade Floridaprogrammet där antalet självmord minskade med mer än hälften när det testades på över 330 000 skolelever.

Hur kommer det sig att vi inte använder dessa program på alla Sveriges skolor?

BEREDSKAP SAKNAS PÅ MÅNGA SKOLOR

På många svenska skolor prioriteras inte frågor om psykisk ohälsa och enligt studier saknar majoriteten av Sveriges skolor förebyggande program och utbildning av personal i självmordspreventiva frågor.

Tyvärr saknas idag ofta beredskap på de flesta skolor för att hantera psykisk ohälsa och viljan att arbeta preventivt är mycket låg, trots att det finns en del verktyg att använda.

Till exempel visar forskningen en tydlig koppling mellan mobbning och självmordsbeteende och enligt svensk lag ska alla skolor ha mobbningsförebyggande program. Men det efterlevs inte alltid. Att i ett sådant program lägga in ett självmordspreventivt program är ganska enkelt men de flesta skolor saknar helt självmordspreventiva insatser.

Bättre verktyg i arbetet med att stärka unga människors självkänsla och öka deras förmåga att bemästra sina negativa känslor och destruktiva beteenden är något som jag verkligen tror behövs.

En bra självkänsla och en god förmåga att hantera relationer gör det lättare att komma över hopplöshetstankar och innebär på så vis ett skydd mot självmord. Det gäller både blyga och tillbakadragna barn som mer utåtriktade och aggressiva unga.

NOLLVISION FÖR SJÄLVMORD

Självmordsprevention är ett mycket eftersatt forskningsområde inte minst beroende på de rådande tabun och myter som omgärdar ämnet.

I Sveriges regering har en nollvision för självmord antagits och i samband med det gjordes särskilda satsningar för att bland annat öka kunskapen kring självmord och självmordsprevention. Dock behöver vi inte bara ha en vision, vi måste arbeta hårdare för att motverka och förhindra denna tragiska utgång för fler barn – och ungdomar i vårt samhälle.