Är det farligt med åldersgräns i sociala medier?

Det är säkert många av er som har läst om införandet av en åldersgräns för sociala medier. Barn under 16 år skall alltså behöva ha föräldrarnas tillåtelse för att vara på ex Facebook eller Instagram. Rätta mig gärna om jag har fel, men en åldersgräns har vad jag vet inget stöd i den forskning som finns om till exempel nätmobbning samt barn och ungas liv på nätet.

Jag tror personligen att det finns en hög risk att barn inte vågar berätta för sina föräldrar om eventuella obehagligheter de råkar ut för i sociala medier, om en åldersgräns införs.

Kan införandet av åldersgräns rent av vara farligt? Bör inte vuxna och barn istället prata mer med varandra om livet på nätet?

Åldersgränsen är alltså en del av EU:s nya dataskyddsförordning och regeringen ska nu utreda vad åldersgränsen skall bli i Sverige. Man har pratat om att den blir 13 eller 16 år. Anledningen är att man vill förbättra skyddet för unga på nätet och få ”fler föräldrar att engagera sig i vad deras barn gör på nätet”.

Min fundering här är om inte effekten kan bli tvärtom, vad tror du?

Jag håller absolut med om att fler föräldrar borde engagera sig i sina barns liv på nätet, men många forskare varnar för att förbud och alldeles för mycket regler tvärtom kan få katastrofala följder. Tex finns det en risk att många barn inte kommer att våga berätta för sina föräldrar om eventuella obehagligheter de råkar ut för i sociala medier – om de riskerar att bli straffade för att de använt plattformarna. Redan i dag ser vi att många barn låter bli att berätta om sitt liv online för att skydda sina föräldrar mot oro och av rädsla för att få sina liv på nätet begränsade genom olika förbud.

Jag förstår att det finns en stor oro bland föräldrar för vad barnen gör på nätet. Jag är själv förälder och nätet var inte alls lika utbrett när jag var liten. Jag förstår att det är väldigt svårt för många att veta vilka upplevelser, positiva som negativa, som våra barn ställs inför. Många av oss är garanterat oroliga då vi helt enkelt inte förstår barnens liv online fullt ut.

 

Vad gäller mobbning så är det viktigt att komma ihåg att nätmobbning i grunden inte skiljer sig från traditionell mobbning. De flesta förövare och offer har redan en relation – oftast genom skolan eller arbetsplatsen. Det förekommer att helt okända vuxna människor kränker varandra, men bland barn är det ytterst ovanligt. Det som skiljer mobbning i sociala medier från elaka meddelanden på skoltoaletten är att det går snabbare, med en potentiellt mycket större spridning. Nätet gör även mobbningen mer synlig – spökena kommer ut i ljuset – där det förhoppningsvis är lättare att ta itu med dem.

För att komma åt problemen krävs, i stället för förbud, ett långsiktigt och preventivt arbete kring värderingar och hur vi behandlar varandra både online och offline. Att skapa en större förståelse att världen online också är verklig – på andra sidan skärmen sitter ju faktiskt en riktig människa.

En av nycklarna bör vara att föräldrar och barn pratar mer med varandra om livet på nätet.

De flesta föräldrar frågar sina barn vad de gjort i skolan eller vart de ska när de går ut genom dörren hemma. Men få frågar var deras barn befinner sig varje dag på nätet. Förra året gjordes en undersökning med 1 000 föräldrar som visade att nästan alla föräldrar tror att de har stor eller mycket stor koll på sina barns vardag online. Men en jämförelse med barnens verkliga användande visar en annan bild.

Många föräldrar har till exempel väldigt låg kunskap om flera av de populäraste sociala nätverken bland unga. Bara var tredje förälder känner till exempel till Kik, endast var tionde vet vad Ask.fm är och inte ens fyra av tio känner till Snapchat. Fyra av tio föräldrar pratar aldrig eller sällan med barnen om deras liv online, hälften ser inget behov.

När jag är ute i skolorna får jag exakt samma intryck gällande kunskapen kring sociala medier och de olika plattformar som finns. Lärare nämner ofta att utbildning saknas och att de borde läggas mer fokus på att skapa ”obligatorisk kunskap” bland dagens lärare. Vet man inte hur det fungerar får man helt enkelt lära sig.

Jag instämmer helt här då jag är av den åsikten att för att vi skall kunna förändra barn och ungdomars beteenden måste vi lära oss hur deras digitala miljö fungerar, men framförallt röra oss i den. En ökad teknisk utveckling kräver nya moderna och innovativa verktyg.

Nätet är en fantastisk plats som innebär många möjligheter, inte minst för barn och unga. Man behöver inte vara datatekniker för att som förälder prata med sina barn om vad som händer på nätet. Det räcker långt att bara vara intresserad och fråga vad som händer, precis som vi gör när det kommer till vardagliga frågor.

Nätpratet verkar vara det kanske viktigaste samtalet många ännu inte har haft!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s