VARFÖR VÅGAR VI INTE PRATA OM SJÄLVMORD?

Det är inte självklart att fråga en närstående om man misstänker att en funderar på att ta sitt liv, trots kunskap om att det kan rädda liv.

Det gäller särskilt personer 18–29 år, varför är det så?

Varför vågar man inte fråga? Vi har en hel del kvar att göra för att bryta detta tabu och slå hål på myter kring självmord. För att bryta tabun och förebygga självmord – måste vi bärja prata om det. Gör vi det dessutom när en person är extra sårbar kan det rädda liv.

Enligt en undersökning som gjorts i målgruppen 18–79 år kan man påvisa följande resultat:

– En av tre uppger att det är mycket troligt att de skulle fråga en person i deras närhet om man misstänker att personen funderar på att begå självmord. Omkring 2 av 5 svarar att det är ganska troligt.

– Personer i åldersgruppen 18–29 år uppger i högre grad att det inte är särskilt eller inte alls troligt att de skulle fråga.

– Samtidigt uppger nästan samtliga (93 procent) att man tror att det i samtliga eller vissa fall går att påverka en person som bestämt sig för att ta sitt liv.

Vi ser alltså tydligt att vi på alla nivåer i samhället behöver hjälpas åt för att skapa bättre förutsättningar för att våga prata om självmordstankar – i skolan, på arbetsplatsen i det privata och i det offentliga rummet. Vi behöver öka kunskapen kring självmord, vad självmordstankar betyder och vad man som närstående kan göra.

Väldigt många människor har någon gång i livet haft självmordstankar. Tanken på självmord som ett slags utväg ur det som just nu känns outhärdligt finns hos många. Men vi talar sällan om det. Det borde vi göra. Om vi gjorde det så skulle fler veta att den dödslängtan man känner i stunden också kan vara en längtan efter ett bättre, mera uthärdligt liv. Möjligheten att få stöd och hjälp, akut i stunden och för dem som behöver det, på längre sikt är livsavgörande.

Varje år fattar 1 500 personer i Sverige beslutet att ta sitt liv. Många som tar livet av sig lider av depression och ångest. Depression påverkar verklighetsuppfattningen så djupt att det kan vara mycket svårt att se annat än fullständig hopplöshet. Depression kan ha många orsaker såväl inre som yttre.

Gemensamt för dem alla är att de ofta är möjliga att behandla och förändra. Många människor med återkommande depressioner lär sig att känna igen tecknen och vet vad som kan hjälpa dem genom krisen. De vet också att allting kommer att se annorlunda ut på andra sidan av det som just nu ter sig nattsvart.

Men alldeles för många människor får inte det stöd de skulle behöva och ser ingen annan utväg än att ta sina liv.

Att antalet självmord och självmordsförsök inte minskar utan tvärtom bland unga visar tendenser att öka, är djupt oroande och borde leda till omedelbara insatser på många områden. Det behövs såväl bättre och mer samordnad kunskap som effektivare och mer tillgänglig vård. Och sist men inte minst förebyggande arbete. Vi vet att självmord kan förebyggas, varför gör vi inte det?

Varför vågar man inte fråga om man misstänker att en person funderar på att ta sitt liv?

Många verkar ha kunskapen om att det är möjligt att få en person att ändra sitt beslut. Ändå är det få som tror sig om att våga fråga.

Att tala om självmord kommer inte att ”väcka den björn som sover”, det uppmuntrar i stället till att tala om känslorna och känns ofta som en lättnad. Det är endast genom att samtala med personen om vad det är som pågår som denna kan motiveras till att söka den hjälp som behövs.

One thought on “VARFÖR VÅGAR VI INTE PRATA OM SJÄLVMORD?”

  1. Jag känner att jag måste få kommentera detta, min tro över tystnaden gentemot personen jag/vi misstänker vill ta sitt liv, har med okunskap att göra. Många gånger hör jag i både mitt yrke samt i de privata, att de bästa är att inte ge den utsatte något gensvar eftersom detta bara skulle ge ved på elden.
    Detta kan visst vara sant men det spelar ingen roll vad som är sant eller inte i dessa frågor, när det handlar om ett människoliv behöver vi alla bli bättre på att våga fråga och vara jobbiga för den person som mår dåligt.
    Jag tror även att dom flesta självmord som sker inte heller var menade att lyckas utan tvärt om, ett rop på hjälp som som tyvärr slutade med att en livetslåga slutade brinna.
    De här gör de, en mer viktigt att våga fråga om själmordstankar samt andra destruktiva sätt som visas upp.
    Jag hoppas inte jag trampat någon på öm punkt med denna kommentar nu.
    Har en person väl kommit till en punkt i livet där tron om att världen på riktigt,skulle vara bättre utan honom/henne på så är det högst troligt att ett självmord begås, dock är de så att dom flesta inte är där än, vilket gör att vi kan påverka.
    Så våga fråga,
    Tillsammans är vi starka ❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s