”Tiden som mobbad lever kvar!”

Jag har funderat väldigt mycket på varför just jag utsattes för mobbning. Jag tänker allt oftare på mig själv i skolan trots att det nu är väldigt många år sedan. Jag kommer ihåg mig själv som glad och att jag tyckte om mig själv, i alla fall till en början. Helt orädd ställde jag mig som ny upp i min nya skola och presenterade mig. Inte på skånska, för jag var ju inte född där utan i Hälsingland. Det är klart att de var tvungna att ta ner en sådan som mig på jorden – jag pratade ju dessutom annorlunda! Jag tror att många även blev provocerade av att jag var ganska storväxt och utåt sett ganska självsäker i skolan.

Vissa människor skapar ju en bild av att man som annorlunda skall ursäkta sig, ja till och med skämmas. Och är man inte som alla andra, blir vissa personer osäkra och då försöker de genast att trycka ner en. Därför hade jag ett dagligt krig att utkämpa i skolan, där jag försökte att inte visa mig svag för fienden. Jag försökte hela tiden att aldrig utåt visa att jag tog åt mig, för då kanske det skulle bli värre.

Jag jobbar än idag mycket med att bygga upp min självkänsla – varje dag faktiskt! Jag läser artiklar om personlig utveckling och har både fnissat och gråtit igenkännande. Jag har också kommit till insikt om att jag måste förlåta mig själv för att kunna gå vidare i livet. Jag behöver förlåta mig själv för att jag inte sa NEJ när jag mobbades. Och genom att ge mig själv mer kärlek, förståelse och empati så kan jag också lättare släppa andras eventuella tillkortakommanden.

Idag tycker jag faktiskt mest synd om de som mobbar. I grund och botten tror jag att ingen är elak, utan att det i grund och botten handlar om frånvaron av kärlek. Jag har ibland väldigt svårt att känna tillit till andra människor, men i dag kan jag ändå mycket bättre styra hur jag ska reagera utifall någon säger något otrevligt och/eller sårande.

Jag frågar väldigt ofta mig själv varför jag känner si eller så och vad det är som dras i gång inom mig? När jag vet det så är det mycket lättare att få distans. Vissa dagar tippar dock tron på mig själv igen, men i det stora hela känns det bra. Jag måste erkänna att det är en ganska märklig känsla när man fortfarande efter så många år fortfarande tvekar på sig själv.

Jag vet att jag inte är ensam, och för er som ändå känner att ni är det – ge ALDRIG upp, det blir bättre, jag lovar!

 

5 thoughts on “”Tiden som mobbad lever kvar!””

  1. Du beskriver så levande!
    Jag minns själv. Jag har ännu inte skrivit min historia fullt ut, den historien som satte så djupa spår. Som du skriver, man får kämpa med saker varje dag.
    Jag har även varit på den ”andra” sidan. Jag mobbade, som ett försvar för den rädslan jag inte ville känna igen. Sjukt!!
    Det jag däremot har fått med mig, det är att aldrig acceptera mobbing, kränkning eller utanförskap. Jag ser att jag lyckats då jag får uppleva det genom mina barn. Hur de faktiskt vågar stå upp för orättvisor! Ingen är stoltare än jag!

    En dag ska jag dela min historia!
    Tack för att du delade med dig!!
    💕

    Liked by 1 person

    1. Tack för dina varma ord 💛 Jag tror att det är viktigt att dela med sig, både för sin egen skull men framförallt för andras. Livshistorier är viktiga och är det som skapar förståelse på djupet.

      Det glädjer mig att dina barn står upp för orättvisor, beviset för att det är våra egna handlingar som fostrar och formar framtiden!

      Liked by 1 person

  2. De är värmande att du lägger upp om mobbning. Tack för dina ord och röst för dom som behöver de och jag är stolt att vara ambassadör för open water event i kampen mot mobbning då jag själv har upplevt mobbning och vill få ett stopp på de i skolor, på nätet och på arbetsplatser

    Liked by 1 person

  3. Du har betalat ett högt pris Christian ❤ men vi i samhället har dragit en vinst. Jag är både glad, tacksam och stolt över att du orkar och vill… ja, rent av brinner ❤över att använda dina erfarenheter till att hjälpa andra människor som blir utsatta eller utsätter någon för mobbning. Ditt arbete gör stor skillnad och jag är så tacksam för att jag får vara en del av det arbetet ❤
    #makeachange

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s