KOMMUNICERA MERA OM SOCIALA MEDIER

Att unga filmar våld och lägger ut på sociala medier har eskalerat det senaste året. Just nu har det uppmärksammats mycket för att det är tjejer som är förövare, men att tjejer slåss är inget nytt. Det nya är att man lägger ut misshandeln på nätet, vilket innebär att offret utsätts för ännu ett övergrepp.

De här misshandelsfallen är inga unika fenomen i mina ögon. Det är en del av en subkultur som vuxit fram i sociala medier de senaste åren, där trakasserier och kränkningar är vardag för många. Och det är en värld där de vuxna tyvärr väldigt ofta är helt frånvarande.

Barn får dagligen höra att de är fula, äckliga, att de ska slås ner och förföljas. Det sprids bilder på allt från när någon sitter på toa eller blir spottad på till ren misshandel. Det handlar om hot och mobbning som vuxna aldrig ser. Det är en subkultur som växer och som är oerhört oroande.

JAG TROR TYVÄRR DETTA ÄR VANLIGARE ÄN VAD VI SER

Jag kan såklart inte säga någon procentsats, men jag tror att väldigt många barn och unga går med en rädsla för att bli uthängda i sociala medier. Det är inte begränsat till vissa gäng eller områden, utan handlar om unga i alla delar av Sverige. Med tanke på detta är det inte konstigt att vi får allt fler barn och unga som inte vågar gå till skolan.

VI MÅSTE TÄNKA MER PÅ HUR UNGA MÅR

Många jag pratar med är såklart oerhört ledsna. Men också de som utsatt andra mår ofta dåligt. Många filmar spontant när något händer, som en rolig grej att dela med kompisarna, och tänker inte på vad det kan innebära för den som blir utsatt. Den som hängt ut någon blir nästan alltid själv uthängd och får höra saker som att han eller hon är äcklig och ska bli nedslagen.

HUR KAN VI FÖRHINDRA DET HÄR?

Hela samhället måste jobba aktivt. Vi och många andra organisationer har börjat jobba med föreläsningar om hur man ska agera på nätet. Tyvärr är det dock alltför få skolor som tar sitt ansvar i denna frågan.

VAD KAN VI GÖRA SOM FÖRÄLDRAR?

  1. Ladda ner appar som ditt barn använder och lär dig dem, till exempel Snapchat, Periscope, Tinder, Instagram.
  2. Fråga om du får vara vän med ditt barn och kommunicera med barnet där på ett positivt sätt.
  3. Det här är viktigast: prata med ditt barn om hur man använder sociala medier. Om risker, om vad som är moraliskt rätt och vad som är tillåtet. Att filma någon och lägga ut filmen utan att fråga får man ju till exempel inte. Och prata om hur man kan minska riskerna att själv bli utsatt för kränkningar.

HUR KAN MAN MINSKA RISKEN?

Att inte lägga ut till exempel lättklädda bilder eller filmer på sig själv. De finns ju kvar på nätet för all framtid.

VAD KAN SKOLORNA GÖRA?

Skolor har börjat prata mer och mer om hur mobiltelefoner får användas på skoltid. Det tycker jag  är väldigt bra, för mobiltelefoner och sociala medier har tagit över väldigt mycket av ungdomars fokus. Det blir svårt att fokusera på lektionerna om man hela tiden måste ha koll på sina sociala medier. Jag har träffat många unga som önskat att det vore mobilförbud på skolorna, även om den vägen kanske inte heller är helt rätt väg att gå då istället mer kommunikation om problemen förmodligen skulle lösa en hel del. Det här pågår ju dock inte bara i skolan, utan dygnet runt. Många tonåringar får läsa obehagliga saker om sig själva eller kompisar långt efter sängdags.

FÖRBUD MOT VISSA APPAR ÄR DET EN STRATEGI?

Om ett barn riskerar att utsätta sig själv för fara är mitt råd att ta bort sociala medier och också mobiltelefonen under en tid. Men annars … det finns ju så mycket positivt med sociala medier, och det är ju via dem unga kommunicerar i vardagen. De behöver bara lära sig mer om hur de ska och får agera där.

Vilka utmaningar ser Ni?

 

Föräldrar kan arbeta mer mot nätmobbning

Mobbning på internet följer barnen dygnet runt och ligger kvar länge, ibland till allmän beskådan. Vuxna kan göra mer för att motverka detta.

Föräldrar måste prata mer med sina barn om livet på nätet, och på ett naturligt sätt. Det är något som vi vanligtvis glömmer bort i vardagen.

De barn och unga jag har haft kontakt med senaste åren mår särskilt dåligt av att bli utsatta på nätet, och det handlar oftast om att det blir en spridning av det hela och att det ligger kvar länge på nätet. Det jobbigaste för offren är framförallt att man oftast inte kan ta bort de inlägg som gjorts.

37 procent av tjejerna och 27 procent av killarna säger att de blivit kränkta någon gång det senaste året visar enkäter till barn och unga som gjorts under 2016. Personligen tror jag dessa siffror är extremt missvisande.

För det första ger den statistik som huvudmannen samlar in från skolorna en skev bild angående omfattningen av kränkande behandling. Det kan vara så att skyldigheten att rapportera enbart fångar en liten del av allt som skulle kunna betraktas som kränkningar. Det som blir huvudmannens statistik är förmodligen toppen av ett isberg, under ytan finns den stora mängden. Undersökningar gjorda med anonyma elevenkäter skulle troligtvis ge en mer sanningsenlig bild av omfattningen.

Vuxna, både i rollen som exempelvis lärare eller som förälder, kan nog känna att det är svårt att prata med barnen om mobbning och veta vad som händer i deras liv. Men mycket handlar om kommunikation. Det som är viktigt är att prata med barnen. Man ställer frågor om basket eller fotboll, men vad man gör på nätet pratar man inte så mycket om. Man måste få in det i samtalet.