Alla inlägg av Christian Nordenström

Som tidigare mobbad och med erfarenhet av hur hårt det påverkar ens liv, har jag valt att starta föreningen Make a Change aom arbetar mot mobbning. Vi vill skapa förändring genom att arbeta på nya sätt med problematiken och verkligen göra skillnad på lång sikt.  Jag tror personligen att det är tillsammans man kan skapa störst förändring, och att man med små insatser på ett brett plan kan skapa större förståelse för den problematik som man i många fall har svårt att relatera till.

KOMMUNICERA MERA OM SOCIALA MEDIER

Att unga filmar våld och lägger ut på sociala medier har eskalerat det senaste året. Just nu har det uppmärksammats mycket för att det är tjejer som är förövare, men att tjejer slåss är inget nytt. Det nya är att man lägger ut misshandeln på nätet, vilket innebär att offret utsätts för ännu ett övergrepp.

De här misshandelsfallen är inga unika fenomen i mina ögon. Det är en del av en subkultur som vuxit fram i sociala medier de senaste åren, där trakasserier och kränkningar är vardag för många. Och det är en värld där de vuxna tyvärr väldigt ofta är helt frånvarande.

Barn får dagligen höra att de är fula, äckliga, att de ska slås ner och förföljas. Det sprids bilder på allt från när någon sitter på toa eller blir spottad på till ren misshandel. Det handlar om hot och mobbning som vuxna aldrig ser. Det är en subkultur som växer och som är oerhört oroande.

JAG TROR TYVÄRR DETTA ÄR VANLIGARE ÄN VAD VI SER

Jag kan såklart inte säga någon procentsats, men jag tror att väldigt många barn och unga går med en rädsla för att bli uthängda i sociala medier. Det är inte begränsat till vissa gäng eller områden, utan handlar om unga i alla delar av Sverige. Med tanke på detta är det inte konstigt att vi får allt fler barn och unga som inte vågar gå till skolan.

VI MÅSTE TÄNKA MER PÅ HUR UNGA MÅR

Många jag pratar med är såklart oerhört ledsna. Men också de som utsatt andra mår ofta dåligt. Många filmar spontant när något händer, som en rolig grej att dela med kompisarna, och tänker inte på vad det kan innebära för den som blir utsatt. Den som hängt ut någon blir nästan alltid själv uthängd och får höra saker som att han eller hon är äcklig och ska bli nedslagen.

HUR KAN VI FÖRHINDRA DET HÄR?

Hela samhället måste jobba aktivt. Vi och många andra organisationer har börjat jobba med föreläsningar om hur man ska agera på nätet. Tyvärr är det dock alltför få skolor som tar sitt ansvar i denna frågan.

VAD KAN VI GÖRA SOM FÖRÄLDRAR?

  1. Ladda ner appar som ditt barn använder och lär dig dem, till exempel Snapchat, Periscope, Tinder, Instagram.
  2. Fråga om du får vara vän med ditt barn och kommunicera med barnet där på ett positivt sätt.
  3. Det här är viktigast: prata med ditt barn om hur man använder sociala medier. Om risker, om vad som är moraliskt rätt och vad som är tillåtet. Att filma någon och lägga ut filmen utan att fråga får man ju till exempel inte. Och prata om hur man kan minska riskerna att själv bli utsatt för kränkningar.

HUR KAN MAN MINSKA RISKEN?

Att inte lägga ut till exempel lättklädda bilder eller filmer på sig själv. De finns ju kvar på nätet för all framtid.

VAD KAN SKOLORNA GÖRA?

Skolor har börjat prata mer och mer om hur mobiltelefoner får användas på skoltid. Det tycker jag  är väldigt bra, för mobiltelefoner och sociala medier har tagit över väldigt mycket av ungdomars fokus. Det blir svårt att fokusera på lektionerna om man hela tiden måste ha koll på sina sociala medier. Jag har träffat många unga som önskat att det vore mobilförbud på skolorna, även om den vägen kanske inte heller är helt rätt väg att gå då istället mer kommunikation om problemen förmodligen skulle lösa en hel del. Det här pågår ju dock inte bara i skolan, utan dygnet runt. Många tonåringar får läsa obehagliga saker om sig själva eller kompisar långt efter sängdags.

FÖRBUD MOT VISSA APPAR ÄR DET EN STRATEGI?

Om ett barn riskerar att utsätta sig själv för fara är mitt råd att ta bort sociala medier och också mobiltelefonen under en tid. Men annars … det finns ju så mycket positivt med sociala medier, och det är ju via dem unga kommunicerar i vardagen. De behöver bara lära sig mer om hur de ska och får agera där.

Vilka utmaningar ser Ni?

 

Föräldrar kan arbeta mer mot nätmobbning

Mobbning på internet följer barnen dygnet runt och ligger kvar länge, ibland till allmän beskådan. Vuxna kan göra mer för att motverka detta.

Föräldrar måste prata mer med sina barn om livet på nätet, och på ett naturligt sätt. Det är något som vi vanligtvis glömmer bort i vardagen.

De barn och unga jag har haft kontakt med senaste åren mår särskilt dåligt av att bli utsatta på nätet, och det handlar oftast om att det blir en spridning av det hela och att det ligger kvar länge på nätet. Det jobbigaste för offren är framförallt att man oftast inte kan ta bort de inlägg som gjorts.

37 procent av tjejerna och 27 procent av killarna säger att de blivit kränkta någon gång det senaste året visar enkäter till barn och unga som gjorts under 2016. Personligen tror jag dessa siffror är extremt missvisande.

För det första ger den statistik som huvudmannen samlar in från skolorna en skev bild angående omfattningen av kränkande behandling. Det kan vara så att skyldigheten att rapportera enbart fångar en liten del av allt som skulle kunna betraktas som kränkningar. Det som blir huvudmannens statistik är förmodligen toppen av ett isberg, under ytan finns den stora mängden. Undersökningar gjorda med anonyma elevenkäter skulle troligtvis ge en mer sanningsenlig bild av omfattningen.

Vuxna, både i rollen som exempelvis lärare eller som förälder, kan nog känna att det är svårt att prata med barnen om mobbning och veta vad som händer i deras liv. Men mycket handlar om kommunikation. Det som är viktigt är att prata med barnen. Man ställer frågor om basket eller fotboll, men vad man gör på nätet pratar man inte så mycket om. Man måste få in det i samtalet.

VANLIGASTE MOBBAREN PÅ JOBBET CHEFEN?

Arbetskamraterna är inte alltid kamrater. Mobbning tror vi bara förknippas med skolan, men så är det inte. Mobbning är faktiskt vanligare i vuxenvärlden än i skolan. 

Det kan handla om att frysa ut, behandla som luft, inte prata med eller få svar på tilltal. Blir fråntagen arbetsuppgifter eller aldrig bli medbjuden på fikarasten eller lunchen.

I början av året släpptes statistik från Försäkringskassan som visar att antalet anmälningar om arbetsrelaterad ohälsa till följd av mobbning och kränkningar nästan har fördubblats på några år. Och nio procent av de som arbetar säger att de har blivit utsatta för mobbning på jobbet.

Alla är vi olika och ibland kan det bli strider och konflikter på arbetsplatser. Vi stör oss på kollegan som tänker och tycker annorlunda, som inte gör sitt jobb på samma sätt som vi andra. Passar inte in i normen som gäller på jobbet. Vuxna människor är inte alltid så förstående och kloka.

I stället för att ta hänsyn och respektera varandras olikheter kan vi bli hänsynslösa och elaka, märker inte ens om någon blir sårad eller mår dåligt. Den vanligaste mobbaren är chefen som står för över hälften av all mobbning i arbetslivet.

Den som mobbar vill gärna vara i centrum, vill ha kontroll och makt, men saknar empati och uppfattar inte andra människors känslor. Alla har säkert någon gång varit med om eller har egen erfarenhet av mobbning, men problemen tystas oftast ner.

Allra svårast att förstå för den som blir mobbad är sveket, hur fega och falska kollegor kan vara. Och tysta. Blir man utsatt hamnar man utanför och i underläge, känner sig hjälplös och till slut orkar man inte gå till jobbet. Man blir sjuk. Det kan gå så långt att man inte orkar leva. Mobbning ligger bakom många självmord.

Om regeringen tillsätter en särskild mobbningsombudsman som utsatta människor kan vända sig till, som kan hjälpa om inte chefer eller ledningen gör det.

Kan det vara lösningen på ett ökande problem?

UNGDOMARNA VILL INTE HA FÖRÄLDRAR OCH LÄRARE PÅ SOCIALA MEDIER

Att ingripa då ungdomar mobbar varandra på nätet är svårt för lärare och föräldrar. Grundproblemet är att ungdomarna inte vill ha de äldre på sina forum på nätet.

De ungas forum och grupper på olika sociala medier är skapade just för att de ska kunna ha ett tillhåll dit de vuxna inte når. De som är bra med dessa grupper är att de fritt kan diskutera sina intressen och hitta nya vänner, men på samma gång kan gruppen bli ett forum för mobbning.

Det är ofta samma offer på gården och på nätet

Jag märker ofta att det är samma barn som blir mobbade på skolgården som också blir mobbade på nätet. Blir man mobbad på skolgården, så är mobbningen trots allt slut när man kommer hem. På nätet kan den pågå utan tidsgräns.

Ofta vågar inte barn berätta att de blir mobbade på nätet. Orsaken är rädslan för att föräldrarna ska ta bort deras smarttelefon eller inte inte låta dem använda internet. I sådana fall blir ju barnet egentligen bestraffat för den mobbning de utsätts för.

Den mobbade

I den fysiska världen är den mobbade ofta ensam. På sociala medier finns det andra möjligheter. Kunde de som utsätts för mobbning där, bilda sociala nätverk och inom de grupperna hämta styrka och vi-anda? Ja, till viss del görs det faktiskt redan.

Även vuxna etablerar grupper eller chatforum där mobbningsproblematiken diskuteras och där man får möjlighet att lufta sina känslor. Också barn skapar sådana grupper. Men tyvärr är det trots allt de fysiska vännerna man behöver för att kunna bygga upp ett riktigt socialt liv.

Nätmobbningen är precis lika verklig som den fysiska mobbningen. Jag skulle vilja säga att det förekommer nätmobbning i så gott som alla skolor runtom i Sverige. Beroende på barnets självförtroende och sociala status, är utgångspunkten väldigt olika för hur barnet klarar av nätmobbning. De som också annars är utsatta har svårare att klara av nätmobbning.

Bevis svart på vitt

Om man vill jämföra mobbning på nätet med mobbning ansikte mot ansikte, kan nätmobbningen ändå i det långa loppet leda till att den helt upphör. Ansikte mot ansikte resulterar ofta i att ord står mot ord om ett fall skall nystas upp. På nätet finns allt svart på vitt. Vad som sagts, när det sagts och på vilket sätt. Det är ett konkret bevis på att mobbning faktiskt förekommit

Vad borde vi vuxna då göra för att komma åt problematiken med nätmobbning?

Som föräldrar och som lärare behöver vi prata betydligt mer om sociala medier och om hur man beter sig där. På samma sätt som man talar om kläder eller läxor, bör man också kunna prata med sina barn om internet och sociala medier och om vad barnet brukar göra där. Man behöver helt enkelt vara intresserad och hålla diskussionen öppen.

FACKET MÅSTE TA KRAFTTAG MOT ARBETSPLATSERNA

Arbetskamrater som mobbar sina jobbarkompisar, vet ni hur länge det tar för en person att komma tillbaka? 

Den blir utslagen och facket tror inte på en person som har blivit mobbad. Du får ingen hjälp och du känner att du är helt ensam. Du skall försöka resa dig upp från förnedringen du utsätts för och du känner dig väldigt utsatt när du skall berätta för någon hur du mått. Och blir du inte trodd så känner du inte att någon hjälper dig.

Du som kallar dig besviken måste söka hjälp. Du får inte bära detta själv för det tär på dig och du måste få hjälp av någon som lyssnar på dig. Du får inte dra dig för att vara öppen med hur du känner, så att du inte blir sämre och inte klarar av din situation. För nu måste det bli nollvision mot mobbning i vuxenvärlden. Det måste bli en debatt om att vi måste ansvara för våra handlingar mot varandra.

Facket måste få möjlighet att ta krafttag mot arbetsplatserna. Vuxenmobbning får inte förekomma. Precis som i skolan att det är lag på att ingen mobbning får förekomma, så borde det vara så på arbetsplatserna också. Värna om varandra och stå upp för varandra.

Det är inte meningen att vi skall göra varandra illa.

10 TIPS FÖR ATT FÖREBYGGA MOBBNING PÅ ARBETSPLATSEN

Det är ALLTID arbetsgivarens ansvar att förebygga och motverka mobbning/kränkande särbehandling på arbetsplatsen. Vi vet aldrig vem som mår dåligt så våga ha ett öppet arbetsklimat.


1. Lägg fokus på att förbättra arbetsmiljön: Alltid arbeta med att förbättra arbetsmiljön och värna om att ha en god psykosocial arbetsmiljö. Psykosocial arbetsmiljö innebär arbetsmiljö som inte är fysisk, exempelvis trygg anställning, tydlig organisation, personlig utveckling och bra kollegial stämning och samarbete. Det är ovanligt med mobbning på arbetsplatser som har en bra psykosocial arbetsmiljö.

2. Ha en tydlig policy mot kränkande särbehandling: Ta fram en policy med rutiner för hur kränkande särbehandling ska förebyggas. Samt hur det ska hanteras om det uppstår. Rutinerna ska vara tydliga och lätta att följa. Om det lämnas utrymme till olika tolkningar av rutinerna kan det medföra ett ytterligare steg till negativ särbehandling.

3. Samtala öppet kring arbetsmiljö och arbetssituationen: Ta upp rådande arbetssituation och arbetsmiljö vid jämna mellanrum på exempelvis arbetsplatsträffar. Gå igenom befintliga policys och rutiner. Utbyt tankar och omsätt vad de betyder hos just er i ert dagliga arbete.

4. Ge chefer rätt förutsättningar: Ge chefer inom organisationen schysta förutsättningar att kunna möta och se varje enskild medarbetare. Det förutsätter bland annat ett rimligt antal medarbetare (1-25 st). Ge kompetensstöd i konflikthantering. Konflikter kan utvecklas till mobbning om de inte hanteras i tid.

5. Se till att skapa en sund kultur: Skapa en kultur på arbetsplatsen som accepterar olika åsikter och att man kan vara oenig i en sakfråga, utan att det leder till personangrepp eller förminskning av andras argument. (hur gör man det?) Föregå med gått exempel.

6. Ha en transparent ledningskommunikation: Ta fram transparanta rutiner gällande information från ledningsgruppen så att personalen förstår ledningens avsikt med olika beslut. Tydlig information gör att både negativa tolkningar och ryktesspridning minskar. Ta hjälp från en kommunikatör på din arbetsplats med att ta fram rutinerna.

7. Ha ett bra samarbete med de fackliga representanterna: Skapa ett fungerande samarbetsklimat och relation mellan ledningen och de fackliga representanterna. Det bidrar till öppenhet, trygghet och erfarenhet i att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt.

8. Se till att ha ett inkluderande arbetsklimat: Arbeta aktivt för att få ett inkluderande arbetsklimat, där det är accepterat att människor är olika, har olika åsikter, förmågor, hälsa, kompetens, bakgrund och arbetskapacitet.

9. Förebygg och undvik alltid långvariga stressituationer: Det inverkar negativt på toleransnivån gentemot omgivningen och försämrar relationerna på arbetsplatsen.

10. Ha bra och enkla rutiner kring sjukfrånvaro: Ha rutiner för att följa upp återkommande och långvarig sjukfrånvaro.

Vi behöver alla kunna gå till jobbet och trivas

9 PROCENT UTSATTA FÖR MOBBNING PÅ JOBBET

Sitter på tåget efter en fantastisk dag på Prolympia i Jönköping tillsammans med fantastiska Håkan Wetterö som driver Uppbilda. Mycket tankar i mitt huvud som snurrar efter dagar som denna, men den sista tanken landade i den ökande problematiken kring vuxenmobbning.

Nio procent av svenskarna som arbetar säger i senaste statistiken att de har blivit utsatta för mobbning på jobbet. Statistiken som kommer från Försäkringskassan visar att antalet anmälningar om arbetsrelaterad ohälsa till följd av mobbning och kränkning nästan fördubblades mellan 2010 och 2014 – från 600 anmälningar år 2010 till drygt 1 150 rapporterade fall år 2014.

Arbetsmiljön blir inte helt oförklarligt förgiftad där mobbning förekommer. Att gå till ett jobb där man inte känner sig trygg leder till både ineffektivitet, kompetensflykt och minskad kvalitet och produktivitet.

Siffror framtagna av Arbetsmiljöverket slår dessutom fast att nio procent av alla svenskar som arbetar har blivit utsatta för mobbning. Men exakt vad det är som ligger bakom att antalet anmälningar ökar är inte kartlagt och fortfarande ett frågetecken. Mitt antagande är att problemen tenderar att öka när det är tuffare på arbetsmarknaden. Då minskar ju rörligheten, vilket gör att folk stannar kvar trots att arbetssituationen är dålig.

De vanligaste orsakerna till att mobbning eller kränkningar uppstår är kopplade till maktstrukturer som finns på arbetsplatsen. När någon känner sig hotad inom organisationen – till exempel en osäker chef – kan det bli en stark riskfaktor. En annan vanlig orsak kan vara att något inte passar in i den norm som finns på arbetsplatsen. Det kan handla om vad som helst – exempelvis är det noterat att manliga sjuksköterskor är tre gånger mer utsatta för kränkningar av det här slaget än sina kvinnliga kollegor.

Vård, skola och omsorg – yrken inom den offentliga sektorn är överrepresenterade när det gäller anmälningar av mobbning eller kränkningar. Svagt ledarskap kan också öka risken för mobbning. Inom välfärden är förutsättningarna för ledarskapet oftast sämre – en enda chef kan vara ansvarig för upp till 60 personer. Detta bidrar såklart till en kraftig riskökning i många fall.

Fakta. Signaler på att din kollega blir mobbad.

Personer som blir utsatta för mobbning på arbetsplatsen visar ofta dessa tecken:

– Nedstämdhet
– Irritation
– Inåtvändning

Tre saker att göra om du är utsatt:

– Ta reda på om din arbetsgivare har tagit sitt ansvar i liknande situationer. Om inte – sök nytt jobb så fort som möjligt.
– Om det är en arbetsgivare som tar sitt ansvar – anmäl det som händer på jobbet och be om att få stöd.
– Om anmälan inte leder någonstans – säg upp dig.

Två saker att göra om din kollega drabbas:

– Ge stöd. Försök gå ihop flera stycken och peka på problemen som finns.
– Hjälp till med anmälan till facket eller ledningen. Chefer är förpliktigade enligt svensk lag att utreda anmälningar om mobbning.

SÅ SKAPAS EN BRA SKOLMILJÖ

Jag är helt övertygad om att det går att förebygga mobbning och kränkande behandling.
Genom att arbeta främjande och ständigt ifrågasätta de normer som finns och hur de påverkar eleverna har man tagit ett steg.

Parallellt med det måste det förebyggande arbetet ständigt pågå – det kan till exempel bestå i ett genomtänkt rastvaktsystem med vuxna ute bland eleverna där det finns tydliga regler. Ofta finns regler för klassrummet, som att man måste räcka upp handen i stället för att prata rakt ut. På samma sätt behövs regler för den sociala samvaron. Det behövs också disciplinära strategier som talar om vad som händer när någon bryter mot reglerna. Lärare behöver stöd så att de vet hur de ska agera vid oönskat beteende. All personal på skolan – från rektor till vaktmästare – ska veta när och hur de ska agera.

Till detta kommer den kartläggande delen – dvs att klassen kartläggs utifrån elevernas perspektiv. Då får varje elev berätta hur de upplever sin situation i klassen och sedan kan specifika förbättringsinsatser sättas in.

Till sist kommer det akuta åtgärdsarbetet, som innebär att skolan har nolltolerans mot kränkande handlingar. När en vuxen får kännedom om en kränkande handling ska denne agera genast, bryta handlingen och reda ut händelsen så att det inte händer igen. Det räcker inte att bara säga till.

Detta låter ju ganska enkelt, men är tyvärr inte det. Alltför ofta missas, struntas eller glöms något av ovanstående. Jag säger inte att detta är den optimala metoden, men enligt min mening måste alla ovanstående delar ingå för att skapa en sund och bra skolmiljö.

ATT HACKA PÅ NÅGON ANNAN ÄR ETT ENKELT SÄTT ATT SKAFFA SIG BÄTTRE SJÄLVKÄNSLA

Ett kontroversiellt uttalande i sociala medier kan på bara några minuter spridas till tusentals, ja hundratusentals människor och generera en lavin av reaktioner. Ibland blir kritiken mycket hård och övergår till hån och regelrätta hot. Delningar och kommentarer leder till att händelsen hamnar allt högre upp bland sökmotorernas träffar. När en sådan trend har kommit i rullning är den nästan omöjlig att vända.

Anonymitet reducerar ansvaret ytterligare och det kan räcka med att en person tänjer på gränserna för att många fler ska följa efter. Avsaknaden av en ledare som är ytterst ansvarig för konsekvenserna innebär också att det inte finns någon fungerande broms när väl drevet har startat. Det fysiska avståndet till de vi kommunicerar med påverkar också hur vi tolkar inlägg och kommentarer.

När vi möts öga mot öga finns andra sammanhang, vi läser in fler nyanser och tolkar ansiktsuttryck. Ju mindre information vi får, desto mer fyller vi i själva. På nätet kan det räcka med ett namn eller ett uttalande för att vi ska placera in någon i en redan färdig kategori med till­hörande egenskaper. Och när vi väl har skaffat oss en uppfattning är vi beredda att göra mycket för att bekräfta att den stämmer.

Att däremot göra motsatsen kräver mer tid och energi. Vi människor verkar vara riktiga latmaskar. Till och med en ursäkt kan få den som kritiserar att bli stärkt i sin avsky. När den som begått handlingen erkänner sitt fel kan det ses som ytterligare ett bevis för att jag har rätt.

Så länge vi slipper att se mänskliga reaktioner är det lättare att uttrycka sig nedsättande eller aggressivt. Vi skulle kunna illustrera det med bruket av drönare. Det har visat sig att soldater som dödar via en dator lider inte av lika svåra trauman och samvetskval som de som deltar i fysiska strider.

Men vad är det egentligen som driver oss att attackera andra människor på nätet?

Ett enkelt sätt att skaffa sig självkänsla är att hacka på någon annan. Vi strävar främst efter att skapa skillnad i status. Lyckas jag trycka ner en annan person så känner jag mig bättre. Kan jag i samma veva få gillande från and­ra höjs min självkänsla ännu mer.

En vanlig reaktion när man är utsatt för ett utbrett förakt är att man börjar tänka på vad det kan få för långtgående konsekvenser i livet, vilket kan leda till ångestattacker. Ångest är en känsla som är konstruerad för att motivera oss att göra någonting och det enklaste är att fly. Sen finns det förstås andra alternativ, till exempel att förneka, förklara eller försvara.

Att slänga iväg ett ogenomtänkt uttalande för att släta över något kan i värsta fall bara ge elden mer bränsle. Å andra sidan är det viktigt att förklara sitt uttalande innan endast en sanning hinner etableras kring vad man egent­ligen menade.

Det finns förstås inte ett enkelt svar på hur man bör agera, men jag skulle säga att det är viktigt att prata med andra som kan ge perspektiv. Försök att inte förstora händelsen för mycket. Även om det kan vara nästintill outhärdligt i stunden så kommer det att ebba ut.

Samtidigt kan det som utspelar sig i sociala medier arkiveras i sökmotorer som Google, vilket gör det inträffade sökbart för lång tid framåt. Det kan påverka människors uppfattning om dig och påminna om ett gammalt trauma om och om igen. På så sätt kan en enstaka kränkning på nätet motsvara flera år av traditionellt trakasserande

Tänk efter mer än två gånger!

 

 

 

Varför mörkas ofta mobbning på arbetsplatser?

Ny forskning visar att mobbning på arbetsplatser, bland både kvinnor och män, är ett stort problem som ofta mörkas – varför?

Att prata om arbetsplatsmobbning och vuxenmobbning är inget man gör i en handvändning. Ämnet är oerhört tabubelagt och skamfyllt. Trots det är det viktigt att våga prata om det här då problemet är ett oerhört växande problem!

Forskningen visar ett stort utbrett problem bland både kvinnor och män. Lika många i båda läger svarade i en nyligen gjord undersökning att de mobbat, bevittnat mobbning eller själva blivit mobbade, det sistnämnda hela 20 procent, på sin arbetsplats.

Metoderna skiljer sig åt och visar att män är mer konkreta, att de inte hymlar med vad de tycker utan går direkt på sak. Kvinnor å andra sidan kör ofta med betydligt fulare metoder. De mobbar betydligt fegare och genomtänkt med utfrysning, gruppbildningar och skvaller. Dessutom går de ofta in på ett personligt plan gällande utseende, familj och så vidare.

Man kan också dra slutsatsen att fler uppger att de observerar mobbning än de som uppger att de upplevt mobbning själva. Detta tyder på att det kan finnas olika uppfattning om vad som egentligen är mobbning. Många förknippar mobbning enbart som ett barn – och ungdomsproblem och så är det ju inte.

Vilka personlighetstyper eller personlighetsdrag har då de som mobbar eller blir mobbade?

En hel del intressanta slutsatser har tagits i djupare studier. Detta kan givetvis vara en subjektiv bedömning, men att det finns utmärkande drag bland de olika personlighetstyperna, vissa mer karaktäristiska än det andra, går inte att sticka under stol med.

När vi talar om de som mobbar utmärker sig främst personer med två olika personlighetskaraktärer. Vi talar om den mörka triaden där social manipulation, subklinisk psykopati och narcissim är utmärkande drag, de två förstnämnda bland mobbarna.

Cirka 40 procent av deras beteenden förklaras av dessa drag och att ytterligare 17 procent förklaras av extroverta och generellt ovänliga personlighetsdrag.

När det handlar om de som blir mobbade visar undersökningar att cirka tolv procent av risken att bli mobbad förklaras av att vara introvert och neurotisk som person. Här spelar dock inte personlighetsdragen lika stor roll.

Men de tysta, de som inte kan förklara sig löper större risk. Vill man hårdra det kan man säga att de som mobbar är taskiga personer som ger sig på snälla individer. De delar alltså inte samma ”mörka” personlighetsdrag, vilket är nytt i den här undersökningen. Tidigare studier har nämligen visat på motsatsen.

Slutsats – vuxenmobbning kopplat till arbetsplatser är ett minst lika stort problem som mobbning bland barn – och ungdomar om inte större. Vi måste våga lyfta fram detta mycket mer, men framförallt skapa bra stöd och hjälp både för de utsatta och de som utsätter andra även inom vuxenvärlden.