Kategoriarkiv: Forskning

VANLIGASTE MOBBAREN PÅ JOBBET CHEFEN?

Arbetskamraterna är inte alltid kamrater. Mobbning tror vi bara förknippas med skolan, men så är det inte. Mobbning är faktiskt vanligare i vuxenvärlden än i skolan. 

Det kan handla om att frysa ut, behandla som luft, inte prata med eller få svar på tilltal. Blir fråntagen arbetsuppgifter eller aldrig bli medbjuden på fikarasten eller lunchen.

I början av året släpptes statistik från Försäkringskassan som visar att antalet anmälningar om arbetsrelaterad ohälsa till följd av mobbning och kränkningar nästan har fördubblats på några år. Och nio procent av de som arbetar säger att de har blivit utsatta för mobbning på jobbet.

Alla är vi olika och ibland kan det bli strider och konflikter på arbetsplatser. Vi stör oss på kollegan som tänker och tycker annorlunda, som inte gör sitt jobb på samma sätt som vi andra. Passar inte in i normen som gäller på jobbet. Vuxna människor är inte alltid så förstående och kloka.

I stället för att ta hänsyn och respektera varandras olikheter kan vi bli hänsynslösa och elaka, märker inte ens om någon blir sårad eller mår dåligt. Den vanligaste mobbaren är chefen som står för över hälften av all mobbning i arbetslivet.

Den som mobbar vill gärna vara i centrum, vill ha kontroll och makt, men saknar empati och uppfattar inte andra människors känslor. Alla har säkert någon gång varit med om eller har egen erfarenhet av mobbning, men problemen tystas oftast ner.

Allra svårast att förstå för den som blir mobbad är sveket, hur fega och falska kollegor kan vara. Och tysta. Blir man utsatt hamnar man utanför och i underläge, känner sig hjälplös och till slut orkar man inte gå till jobbet. Man blir sjuk. Det kan gå så långt att man inte orkar leva. Mobbning ligger bakom många självmord.

Om regeringen tillsätter en särskild mobbningsombudsman som utsatta människor kan vända sig till, som kan hjälpa om inte chefer eller ledningen gör det.

Kan det vara lösningen på ett ökande problem?

Varför mörkas ofta mobbning på arbetsplatser?

Ny forskning visar att mobbning på arbetsplatser, bland både kvinnor och män, är ett stort problem som ofta mörkas – varför?

Att prata om arbetsplatsmobbning och vuxenmobbning är inget man gör i en handvändning. Ämnet är oerhört tabubelagt och skamfyllt. Trots det är det viktigt att våga prata om det här då problemet är ett oerhört växande problem!

Forskningen visar ett stort utbrett problem bland både kvinnor och män. Lika många i båda läger svarade i en nyligen gjord undersökning att de mobbat, bevittnat mobbning eller själva blivit mobbade, det sistnämnda hela 20 procent, på sin arbetsplats.

Metoderna skiljer sig åt och visar att män är mer konkreta, att de inte hymlar med vad de tycker utan går direkt på sak. Kvinnor å andra sidan kör ofta med betydligt fulare metoder. De mobbar betydligt fegare och genomtänkt med utfrysning, gruppbildningar och skvaller. Dessutom går de ofta in på ett personligt plan gällande utseende, familj och så vidare.

Man kan också dra slutsatsen att fler uppger att de observerar mobbning än de som uppger att de upplevt mobbning själva. Detta tyder på att det kan finnas olika uppfattning om vad som egentligen är mobbning. Många förknippar mobbning enbart som ett barn – och ungdomsproblem och så är det ju inte.

Vilka personlighetstyper eller personlighetsdrag har då de som mobbar eller blir mobbade?

En hel del intressanta slutsatser har tagits i djupare studier. Detta kan givetvis vara en subjektiv bedömning, men att det finns utmärkande drag bland de olika personlighetstyperna, vissa mer karaktäristiska än det andra, går inte att sticka under stol med.

När vi talar om de som mobbar utmärker sig främst personer med två olika personlighetskaraktärer. Vi talar om den mörka triaden där social manipulation, subklinisk psykopati och narcissim är utmärkande drag, de två förstnämnda bland mobbarna.

Cirka 40 procent av deras beteenden förklaras av dessa drag och att ytterligare 17 procent förklaras av extroverta och generellt ovänliga personlighetsdrag.

När det handlar om de som blir mobbade visar undersökningar att cirka tolv procent av risken att bli mobbad förklaras av att vara introvert och neurotisk som person. Här spelar dock inte personlighetsdragen lika stor roll.

Men de tysta, de som inte kan förklara sig löper större risk. Vill man hårdra det kan man säga att de som mobbar är taskiga personer som ger sig på snälla individer. De delar alltså inte samma ”mörka” personlighetsdrag, vilket är nytt i den här undersökningen. Tidigare studier har nämligen visat på motsatsen.

Slutsats – vuxenmobbning kopplat till arbetsplatser är ett minst lika stort problem som mobbning bland barn – och ungdomar om inte större. Vi måste våga lyfta fram detta mycket mer, men framförallt skapa bra stöd och hjälp både för de utsatta och de som utsätter andra även inom vuxenvärlden. 

Hur kan vi på bästa sätt förebygga mobbning i skolan?

Jag har under en längre tid ej varit aktiv i bloggen av flera olika anledningar. Främst därför att mitt arbete mot mobbning tar all min tid vilket gjort att jag vill prioritera det och lägga min energi där. Dock efter en vecka i Almedalen så har jag bestämt mig för att återuppta mitt skrivande och mina tankar då det var just det som många under veckan nämnde – att de just tycker om att följa mitt arbete samt läsa mina tankar och då ofta ifrågasättandet av det arbete som görs för att förhindra mobbning idag.

Därför tänkte jag skriva en lite kontroversiell text där just ifrågasättandet lyfts fram. Det viktiga för mig i dialogen är att väcka tankar och dialog. Att konstruktivt lyfta fram saker som inte fungerar så bra som de kanske borde anser i alla fall jag vara en viktig del i utvecklingen av det fortsatta arbetet mot mobbning – eller vad tycker ni?

Visste ni att trots mobbning mellan barn, ungdomar och vuxna är ett allvarligt problem i vårt samhälle finns det väldigt lite forskning om vilka åtgärdsprogram som faktiskt fungerar bättre än andra.

Skolverket genomförde under 2011 en undersökning av åtta åtgärdsprogram som då flitigt användes mot mobbning: Farstametoden, Friends, Lions Quest, Olweusprogrammet, SET, Skolkomet, Skolmedling och Stegvis. Slutsatsen av denna undersökning var emellertid nedslående. Skolverket konstaterade i samtliga rapporter att de, i sin helhet, inte skulle rekommendera något av dessa program för att förebygga mobbning.

Därför tänkte jag ta tillfället i akt och beskriva KiVa, ett av världens mest effektiva anti-mobbningsprogram, enligt nya vetenskapliga studier.

VAD ÄR DÅ KiVa?

KiVa är ett evidensbaserat program för att förebygga mobbning. Det började utvecklas redan 2006 vid Åbo universitet i Finland och togs i bruk tre år senare 2009. Under det första året som KiVa pilottestades minskade mobbning med hela 40 procent i de skolor där det användes.KiVa-Skola-lyprl-4ysq0-cfzq7

Idag har omkring 90% finländska grundskolor registrerat sig som användare av programmet. Detta motsvarar cirka 2500 skolor. De finska skolornas deltagande finansieras av att programmet säljs utomlands. Att vara registrerad innebär dock inte per automatik att skolan bedriver ett aktivt anti-mobbningsarbete.

Men jag ska berätta mer om det senare…

Internationellt testas och tillämpas KiVa just nu i USA och flera andra länder i Europa. I Sverige har programmet använts i Lerums kommun 2011-2012 med framgång.

Vad är det då som skiljer KiVa åt jämfört med andra åtgärdsprogram. KiVa har ett antal utmärkande särdrag och målsättningar som jag nu skall försöka att förklara:

Helhetssyn: KiVa strävar efter att påverka gruppen, inte enbart individer. Mobbning ses ur detta perspektiv som ett systematisk problem med orsaker på flera nivåer – individ, klassrum, skola etc. Precis som den mobbades skolkamrater kan vara en del av problemet kan de också bli en del av lösningen. En grundprincip i programmet är att alla bär ansvar för det gemensamma välbefinnandet på skolan.
–  Mångsidigt och praktiskt material: I programmet ingår allmänna och specifika åtgärder. Allmänna åtgärder riktar sig till alla elever på skolan i form av KiVa-lektioner, interaktiva läromedel (anti-mobbningsinriktade dataspel), uppgifter och diskussioner. De består också av  information till skolpersonal och föräldrar. Målet med dessa åtgärder är att påverka gruppens normer och förebygga mobbning genom aktivt lärande. Specifika åtgärder är sådant som tex. utredning av akuta mobbningsfall, individuella diskussioner med elever som varit iblandade i fallet, samt uppmuntran till gruppen att skydda utsatta elever från fler anfall.
– Drar nytta av den virtuella läromiljön i form av åldersanpassade dataspel: Dessa hjälper eleverna repetera viktig anti-mobbningsinformation, göra övningar och få direkt feedback i kontexten av spel och lärande.

KiVa skriver tex. på sin egen hemsida att de har som målsättning att inte vara bara ett övergående 1-års projekt, utan en bestående handlingsmodell i skolors antimobbningsarbete.

VAD SÄGER DÅ FORSKNINGEN?

I en studie gjord i år med 7000 elever från 77 grundskolor i Finland fann man att KiVa bidrog till signifikanta förbättringar av den psykiska hälsan hos de barn i årskurs 6 som var mest utsatta för mobbning. Ökad självkänsla och minskad depression hos eleverna var ett annat resultat. En av forskarna som ledde studien kommenterade att: “Regler om nolltolerans straffar elever, men lär dem ingenting om mobbning. KiVa är mer effektivt genom att det lär eleverna att vara snälla mot varandra”.

En omfattande metaanalys av 53 olika anti-mobbningsprogram från världen över fann att KiVa var ett av de mest effektiva.

En doktorsavhandling, som utvärderade KiVa i dess inledande fas, fann att graden av effekt varierade mellan olika årskurser. Forskare säger att “Programmet fungerar bättre på lågstadiet än i högstadiet”. Detta kan delvis bero på att ungdomar i högstadiet har ett mer negativt förhållningssätt till vuxna och mobbade än yngre elever.

KiVa-programmets egna utvärderingar visar på en långsam men positiv trend i minskningen av mobbning i skolorna i Finland.

Bilden visar att drygt 16 procent av eleverna uppgav att de var blev mobbade i skolan vid starten av KiVa-projektet år 2009. År 2015 hade den siffran sjunkit till 12 procent. Under samma period minskade också antalet elever som uppgav att de mobbade från omkring 11 till under 6 procent.

KRITIK FRÅN ELEVER

KiVa-programmet har också fått en del kritik under de senaste åren. I huvudsak från elever och ungdomar som gått på skolor där programmet använts.

En av de viktigaste punkterna i kritiken tycks vara att vissa skolor registrerar sig till programmet för att få kalla sig en “Kiva-skola”. Utåt sett kan detta ge sken av att skolan bedriver ett aktivt anti-mobbningsarbete. Men så är inte alltid fallet.

Både professorer och vuxna menar dock att det beror på att skolan inte tillämpar KiVa på rätt sätt eller i tillräcklig utsträckning.

SAMMANFATTNING

Vad vill jag då säga med detta? Måste man för att på bästa sätt kunna förebygga mobbning i skolan använda program och insatser med en hållbar vetenskaplig grund? KiVa är ju ett evidensbaserat anti-mobbninsprogram som enligt flera studier visat sig leda till positiva resultat.

JAG HAR NÅGRA FRÅGOR TILL ER?

Är de antimobbningsprogram som används i Sverige evidensbaserade?

Vem ”kvalitetssäkrar” dessa?

Varför samarbetar vi inte mer i arbetet kring mobbning, både inom landet och över gränserna?

Den viktigaste faktorn för att motverka mobbning är att alla deltar, och för att komma till rätta med problemet måste hela skolklassers normer och regler förändras.

Vad är era tankar och reflektioner?

Hur många är egentligen mobbade?

Vi pratar ofta om och får höra att det är drygt 60 000 barn som blir mobbade varje år. Vi får också höra om insatser från vissa åtgärdsprogram som hävdar att mobbning minskar med upp till 24% på de platser där dessa utförs.

Långsiktigt verkar dock inga åtgärder i dagsläget ha någon långvarig effekt vilket också nya forskningsrapporter påvisar. Siffrorna talar sitt tydliga språk då vi inte ser någon tydlig minskning. Hur kommer det då sig att vi fortsätter i samma spår som tidigare?

Varje år spenderar alltså skolor miljontals kronor på program som ur ett forskningstekniskt perspektiv inte håller måttet till 100%. Med detta sagt vill jag ändå säga att jag ändå tror att vissa åtgärder fungerar alldeles utmärkt på många ställen runtom i landet. Men kanske då snarare att det i grund och botten handlar om hur programmen tas om hand av de ansvariga lärarna och ansvariga på plats. Är det rimligt att ställa krav som ändå kanske inte efterföljs?

Rätta mig gärna om jag har fel men om inte en skola eller en arbetsplats har ett gemensamt mål, en hållbar plan och samma mål när det gäller arbetsmiljö är det omöjligt att uppnå förändring. Varenda person måste ta exakt samma ansvar, ha lika mycket kunskap eller ha viljan att lära sig osv.

När vi sedan fortsätter bryta ner problematiken och landar i ämnet nätmobbning börjar det bli väldigt svårt för mig att greppa. Här står vi inför ett gigantiskt problem som dessutom involverar stora miljardföretag, människors olika beteenden, ansvar hos föräldrar osv. En stark gemensam nämnare som jag kommer arbeta hårt för är just utbildning av skolor och lärare när det kommer till ny teknik och sociala medier. De flesta skolor jag har kontakt med bekräftar just detta. Inte många lärare vet tex vad ”420” betyder, ej heller vad en ”Orre” är trots Instagram upproret som skedde i Göteborg

Vad säger då statistiken och forskningen om nätmobbning? Rapporter visar att var tredje ung har blivit utsatt för kränkningar i sociala medier och sex procent uppger att de är nätmobbade, det motsvarar 1-2 elever i varje klass. Nu pratar vi alltså enbart om barn och ungdomar, inte om vuxna där problemet garanterat är minst lika stort.

Med det sagt kommer vi då in på vuxenmobbning vilket är ett problem som ökar lavinartat i samhället med gigantiska kostnader för samhället till följd av sjukskrivningar etc. När man letar efter siffror på hur många som kan tänkas vara utsatta hittar man siffror som sträcker sig från 200 000 ända upp till så många som 650 000 vilket är en skrämmande siffra.

Ett av de största problemen med vuxenmobbning är att ingen tar ordentligt ansvar för denna typ av problematik. Chefer som missbrukar sin position får idag utreda sig själv vid en anmälan, utsatta på arbetsplatser blir ofta förflyttade till en annan avdelning och mobbaren hittar ett nytt offer att ge sig på utan reprimand. Den mobbade har dessutom ofta väldigt svårt för att få stöd från de olika instanser som är viktiga och som oftast den enda vägen man har att gå som utsatt. Företagshälsan, försäkringskassan etc har idag ett väldigt luddigt förfarande som tyvärr ofta leder till att den utsatte står där handfallen utan varken sig ersättning, arbete eller hjälp i slutändan.

Att vuxna skall kunna ta hand om sig själva är en mening som i dessa sammanhang verkligen har fått en stark innebörd.

Vad vill jag då påvisa med detta inlägg? Jo, att jag är väldigt tveksam till alla de siffror som vi idag ofta lutar oss emot då problematiken är så komplex. Räknar vi tex in normalisering, den ökade integrationen och dess effekter samt ex den snabba utvecklingen av tekniken och hur det påverkar antalet drabbade?

Jag tycker det finns en hel del faktorer som motsäger dagens statistik, vad tycker du?

 

 

 

Antidepressiva läkemedel kan öka självmordstankar hos unga

Antidepressiva läkemedel leder till en dubblerad risk för unga att bli aggressiva och få självmordstankar, jämfört med vuxna. Det visar en genomgång av flera studier som danska forskare har gjort. Den danska studien har gått igenom 70 europeiska studier, som tittat på flera olika typer av antidepressiva medel.

 

Antidepressiva läkemedel är ofta mycket bra, men de kan också ha biverkningar i form av aggressivitet, impulsivitet och till och med självmordsförsök. Det är oerhört viktigt att barn och unga människor är under uppsikt av specialister när de behandlas, och att behandlingen kompletteras med psykologiska metoder.

Bland de cirka 2000 barn, ungdomar och unga vuxna som deltog visar forskarnas genomgång att de unga hade en dubblerad risk för självmordstankar och aggressivitet när de fick antidepressiva medel. Detta jämfört med hur de vuxna reagerade på samma tabletter.

Man tror att detta beror på hjärnans utveckling, men ingen vet säkert. Man tror att den unga hjärnan reagerar på ett annat sätt än den vuxna hjärnan. Trots detta skrivs antidepressiva tabletter ut i större utsträckning nu än tidigare.

Andra studier visar att antidepressiva medel kan hjälpa personer från att låta bli att begå självmord, men på individnivå kan det vara svårare att dra korrekta slutsatser

Det borde verkligen satsas på att göra en bred studie och djup analys av myndigheter i Sverige för att få kunskap om vilken behandling som verkligen fungerar och är bra för unga.

 

STÖDMATERIAL LÖSER INTE SJÄLVMORD BLAND UNGA

Självmorden i Sverige minskar, men inte bland unga. Därför har nu Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen valt att introducera ett stödmaterial för att fler självmord bland unga skall kunna utredas.

 

Varför har då inte självmord följts upp tidigare?

Det bör rimligtvis vara så att om man undersöker och analyserar en viss problematik och dess bakomliggande faktorer enklare borde kunna hitta metoder för att förhindra att liknande problem upprepas – eller är jag ute och cyklar?

I dag följs merparten av alla fall där unga tagit sitt liv inte upp, eftersom personen inte sökt hjälp inom sjukvården före. De flesta barn och unga kommer dock i kontakt med kommunala verksamheter, som skola eller socialtjänst. Nu kan även dessa instanser, med hjälp av stödmaterialet, göra så kallade händelseanalyser av självmorden.

Stödmaterialet vänder sig i första hand till chefer och beslutsfattare inom kommunala verksamheter. Initiativet till en händelseanalys efter ett självmord tas av en person som har mandat att förändra den aktuella verksamheten, till exempel en rektor i en skola eller en socialchef. Fakta som beskriver händelsen samlas in, orsaker identifieras och åtgärdsförslag utarbetas, som sedan följs upp och utvärderas.

Förhoppningen är att utredningarna ger kunskap som kan vara värdefull för att förebygga nya självmord.

Min andra fråga är då hur man resonerar när kommuner, skolor och socialtjänst som redan springer på knäna med ex. den ökande psykiska ohälsan i stort, nedskärningar och andra problem som är kopplat till deras verksamheter skall kunna följa upp dessa livsavgörande frågor ?

Borde inte en externt ihopsatt utredning bekostad av Folkhälsomyndigheten och/eller Socialstyrelsen verkligen gå till botten med det här problemet? Detta är ett ständigt ökande problem! Ett problem där barn och ungdomar med hela sin framtid framför sig väljer att avsluta sitt eget liv.

ÄR STÖDMATERIAL ER LÖSNING???

 

VI KAN MINSKA ANTALET SJÄLVMORD

Dagens höga självmordstal kan med rätt insatser minskas väsentligt med systematiskt arbete, det skriver tretton debattörer på DN debatt.

Antalet självmord minskade kraftigt under 1990-talet från nivåer på över 2 000 personer per år. Men sedan sekelskiftet har det konstant legat kring 1 500 per år, om vi slår samman säkra och osäkra självmord.

Orsakerna bakom är många och komplexa, men livets påfrestningar i form av förluster, separationer, arbetslöshet, egen allvarlig kroppslig sjukdom och mycket annat kan bidra. Debattörerna menar att man ska ta efter det förebyggande arbetet som gjorts för att minska antalet döda i trafiken.

Varje trafikolycka, allrahelst de med dödlig utgång, utreds, dokumenteras och används för att bidra till fortsatt säkerhetsarbete. Liknande bör göras inom vården och resultaten spridas inom hälsovården och socialtjänsten.

Eftersom många unga tar livet av sig bör skolan också ha en viktig roll i det förebyggande arbetet och just involveringen i utredningar.

Hur kommer det sig att vi inte utreder, dokumenterar och använder den informationen som finns tillgänglig till ett löpande, bättre arbete för att förebygga självmord i samhället?

VEM MOBBAR OCH VEM BLIR MOBBAD?

VEM BLIR MOBBAD?
Dan Olweus beskriver de som utsätts för mobbning i två olika personlighetstyper; Det passiva mobboffret och det provocerande mobboffret.

Det passiva mobboffret är ofta en lugn och känslig person. Det handlar ofta om en person som är osäker, stillsam med dåligt självförtroende. Man drar sig hellre undan vid en konflikt, oavsett om det gäller former av tyst, verbal eller fysisk mobbning. Det passiva mobboffret är ofta svagt på många sätt. Man blir ofta väldigt ensam och har väldigt få vänner eller inga alls och man skapar hellre kontakter med vuxna människor.

Det provocerande mobboffret karaktäriseras ofta av att ha ett hetsigt humör och vill ofta ge igen. Man är ofta störande, provocerande, okoncentrerad, sticker ut i mängden, anses ofta som besvärlig och en del anses också höra till gruppen som är hyperaktiv. Det provocerande mobboffret hör även till den grupp som ofta mobbar de som är svagare än de själva. Dessa mobboffer blir ofta inte riktigt sedda så mycket som de behöver och vuxna tycker dessutom att de är besvärliga och de får redan här en negativ stämpel.

Dessa två typer av mobboffer förekommer överallt, enligt Olweus. Det är svårt att upptäcka det passiva mobboffret när det handlar om verbal och tyst mobbning, eftersom denna individ oftast väljer att gå undan vid en konflikt. Det gäller att som god ledare och pedagog inte blunda för denna form av mobbning. Det provocerande mobboffret är mer synliggjort
då det ofta handlar om självförsvar, verbala trakasserier och störande uppförande. I dessa sammanhang ingår ofta hela klassen och påverkas. Läraren måste våga konfrontera och ta konflikter i dessa sammanhang och inte blunda för pågående trakasserier.

VEM MOBBAR?
Den som mobbar kan ofta identifieras av följande gemensamma drag, enligt Olweus. Han påpekar också att nedan redovisade karaktäristiska drag hos en mobbare skall ses som huvudtendenser.

– En mer positiv inställning till våld än den generella eleven.
– Ett stort behov av att dominera och trycka ner andra, man hävdar sig genom att utöva makt genom våld, hot, och får därmed sin vilja igenom.
– Den som mobbar är ofta fysiskt starkare, särkilt i förhållande till mobboffret självt.
– Man är ofta hetsig och impulsiv, och har svårt för att ta ett misslyckande.
– Man har ofta svårt att följa regler.
– Man har ofta en hård jargong och visar ingen förståelse för den som blir utsatt.
– Man uppträder ofta aggressivt mot sin omgivning, både emot vuxna, lärare och föräldrar.
– Man är duktig på att prata sig ur olika situationer.

Många tror att mobbaren är en svag individ i form av egenskaper som osäkerhet, och ängslan under ytan, men enligt forskningar som gjorts ser det inte riktigt så ut. Mobbaren är ofta en självsäker och orädd person i botten och kan jämföras med en genomsnittselev vad gäller själv uppfattning. Mobbaren omger sig också ofta med några få anhängare som deltar i mobbningen, populariteten bland dessa mobbare varierar.

Enligt den danska författaren Helle Höiby finns en lång tradition vad gäller arbete mot mobbning på svenska skolor. Det är en uppgift som aldrig kan ta slut. Enligt Höiby startar mobbning som ”skoj”, som kan definieras med begreppet mobbning när det upplevs negativt av den som blir utsatt för det. Att hamna i konflikt är vanligt bland både vuxna och barn. Men när konflikten är ojämn och parterna inte är lika starka fysiskt eller psykiskt handlar det snarare om övergrepp än om konflikt.

Dan Olweus forskningsresultat visar på att mobbaren ofta har en låg grad av osäkerhet och ängslan. Höibys resultat visar också på att mobbaren löper fyra gånger så stor risk att senare i livet hamna i kriminalitet.

Man beskriver en mobbare som en individ som fått för lite kärlek och omsorg, för stor frihet och för lite gränser, varpå man har brist på
empati och liten eller ingen inlevelseförmåga.

När man tittar vidare på olika forskningsresultat gjorda både i Sverige och utomlands skiljer sig resultaten vida åt.
Frågan är hur man på ett bättre sätt kan identifiera mobbaren och den mobbade för att kunna skapa en bättre mer jämlik definition för åtgärder även om individerna alltid skiljer sig åt?