Kategoriarkiv: Personligt

”Tiden som mobbad lever kvar!”

Jag har funderat väldigt mycket på varför just jag utsattes för mobbning. Jag tänker allt oftare på mig själv i skolan trots att det nu är väldigt många år sedan. Jag kommer ihåg mig själv som glad och att jag tyckte om mig själv, i alla fall till en början. Helt orädd ställde jag mig som ny upp i min nya skola och presenterade mig. Inte på skånska, för jag var ju inte född där utan i Hälsingland. Det är klart att de var tvungna att ta ner en sådan som mig på jorden – jag pratade ju dessutom annorlunda! Jag tror att många även blev provocerade av att jag var ganska storväxt och utåt sett ganska självsäker i skolan.

Vissa människor skapar ju en bild av att man som annorlunda skall ursäkta sig, ja till och med skämmas. Och är man inte som alla andra, blir vissa personer osäkra och då försöker de genast att trycka ner en. Därför hade jag ett dagligt krig att utkämpa i skolan, där jag försökte att inte visa mig svag för fienden. Jag försökte hela tiden att aldrig utåt visa att jag tog åt mig, för då kanske det skulle bli värre.

Jag jobbar än idag mycket med att bygga upp min självkänsla – varje dag faktiskt! Jag läser artiklar om personlig utveckling och har både fnissat och gråtit igenkännande. Jag har också kommit till insikt om att jag måste förlåta mig själv för att kunna gå vidare i livet. Jag behöver förlåta mig själv för att jag inte sa NEJ när jag mobbades. Och genom att ge mig själv mer kärlek, förståelse och empati så kan jag också lättare släppa andras eventuella tillkortakommanden.

Idag tycker jag faktiskt mest synd om de som mobbar. I grund och botten tror jag att ingen är elak, utan att det i grund och botten handlar om frånvaron av kärlek. Jag har ibland väldigt svårt att känna tillit till andra människor, men i dag kan jag ändå mycket bättre styra hur jag ska reagera utifall någon säger något otrevligt och/eller sårande.

Jag frågar väldigt ofta mig själv varför jag känner si eller så och vad det är som dras i gång inom mig? När jag vet det så är det mycket lättare att få distans. Vissa dagar tippar dock tron på mig själv igen, men i det stora hela känns det bra. Jag måste erkänna att det är en ganska märklig känsla när man fortfarande efter så många år fortfarande tvekar på sig själv.

Jag vet att jag inte är ensam, och för er som ändå känner att ni är det – ge ALDRIG upp, det blir bättre, jag lovar!

 

Presentation av Make a Change inför Prinsessan Sofia

Att kliva in på slottet är alltid en speciell känsla och trots att jag varit där vid ett flertal tillfällen då kopplat till mitt engagemang i Bilkåren har denna dag varit en speciell dag.

Jag har idag haft den stora äran att få presentera organisationen för Prinsessan Sofia och det var ett mycket personligt, ärligt och uppskattat möte. Prinsessan är en mycket jordnära person som brinner för att förändra. Det som gjorde mig gladast är att vi eftersträvar exakt samma saker med vårt arbete och jag hoppas att vi kan fortsätta vårt arbete mot gemensamma mål tillsammans framöver ❤

Hennes stora engagemang och innovativa drivkraft kommer att skapa nya bra sätt för att angripa nätmobbning.  ‪#‎makeachange‬

 

ATT SKRIVA EN BOK OM SITT EGET LIV

Det senaste året har jag skrivit på min bok med rubriken ” Leva eller Dö ”. I boken lyfter jag fram min egen historia och de tankar många av oss har kring uppväxt, vägval, relationsproblem samt hur man kopplat till detta som utsatt för mobbning egentligen tänker.

Min tanke med att skriva en bok handlar för mig om att bearbeta min egen historia, påminna mig själv om situationer jag befunnit mig i och varför, samt vad jag eventuellt kunde ha gjort annorlunda. Ett personligt sätt att hjälpa både mig själv och andra framåt.

Här kommer ett utdrag ur boken:

Jag öppnar ögonen och väckarklockan som jag hört så tydligt har precis passerat 3 på morgonen. De senaste timmarna har jag legat och lyssnat på hur sekundvisaren tickat högre och högre och känt stressen som växt mer och mer inom mig när jag tänkt på att jag skall tillbaka till helvetet imorgon – igen! Vill inte. Orkar inte. Dör hellre än går tillbaka till klassrummet.

– Dö. Är det bra eller dåligt? Vem skulle sakna mig egentligen?
 
Jag sätter mig upp i sängen och funderar, nej snarare viskar jag till mig själv: det är dags att ta ett beslut – vill du leva eller dö? Ett par sekunder senare har jag tagit mitt beslut, jag vill inte stanna kvar i helvetet. Jag är redo att ta mitt liv. Men hur? Tabletter? Hoppa framför tåget? Nej tåget är ingen bra idè, det skulle jag inte våga, eller? Timmarna går snabbt och det som egentligen var flera timmar, känns nu som sekunder när väckarklockan plötsligt ringer högt. Det är dags att gå upp till ytterligare en dag i helvetet. Nej inte idag.
 
Denna dagen går jag inte till skolan. Jag stannar istället hemma och planerar att ta mitt eget liv. Dagen innan jag fyller 12 år….

 

ATT FÖRELÄSA GÖR IBLAND ONT

Att dela med sig av sina innersta tankar när man föreläser är ibland både skrämmande och utvecklande. Det är stor skillnad på att stå och utbilda en grupp människor jämfört med att visa sin sårbarhet och sina känslor.

Varje gång jag pratar om min bakgrund gör det ont i bröstet, samtidigt som det får mig att växa varje gång. Jag tror att många personer med samma personliga inriktning på sina föreläsningar många gånger känner igen sig och vet exakt vad jag pratar om. Ni känner säkert också igen känslan av utsatthet och ibland även det fördömande som ibland, förmodligen oftast ogrundat infinner sig.

Att väcka känslor och skapa en inre debatt bland lyssnarna är det som driver mig att dela med mig av det som ofta gör ont och har lämnat djupa spår inombords. Jag är oerhört tacksam över att jag får arbeta med det jag gör, och varje chans som ges att hjälpa någon annan är det absolut viktigaste.

När jag tänker på de hundratusentals barn och vuxna som varje år blir utsatta för mobbning och kränkande särbehandling infinner sig hundratals tankar i mitt huvud. Känslan av att kunna leva sig in i varenda en av dessa är både värdefullt i relation till förståelse inför deras situation, men är samtidigt också fruktansvärt tungt att bära på.

Många pratar om hopplösheten i ett ”krig” som inte kan vinnas. Med vad innebär egentligen att vinna i denna fråga? Tanken på att ge upp pga av att omfattningen av problemet är enormt, ogreppbart och ständigt föränderligt är ingenting som skrämmer mig. Om ALLA bara skulle ge upp skulle inga väggar alls stå kvar, och hela huset skulle rasa samman.

Alla NI som kämpar därute, ge inte upp – kampen är inte förgäves, den är bara lång!

TACK 2015

VET NI VAD?

Idag tänkte jag faktiskt tacka mig själv för den jag är, för hur jag ser ut, för det jag gör, för de beslut jag tar och för de vägar jag väljer. Det är inte ofta jag tackar mig själv!

Vissa dagar är mitt självförtroende i botten, många gånger är jag så trött på mig själv, att jag är som jag är och varför jag gör vissa saker eller tar vissa beslut. Jag har tagit helt fel beslut ganska många gånger i mitt liv och när jag har mina dåliga dagar, då vill jag helst bara gömma mig från världen och ifrån alla. Jag vill ibland leva i drömmen, för att slippa ta konsekvenserna och ibland bara få allt så som jag önskar att det skulle vara. Det är inte varje dag jag älskar min kropp, mitt utseende, mitt beteende, mina val, min personlighet, min vardag osv. Men idag har jag valt att tacka mig själv för allt positivt jag har gett mig själv och så många andra. Jag tänkte pusha mitt självförtroende lite extra med att ge mig själv en klapp på axeln och vara stolt över vart jag tagit mig under detta året.

Det är väldigt många personer jag skulle vilja tacka för 2015, men några personer vill jag verkligen tacka lite extra och det är min familj. Min sambo, min mamma och mina barn. Så mycket som jag älskar Er.  Ni har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Ni ställer alltid upp för mig. Ni har stöttat mig i alla lägen och vill mig alltid väl. Jag är oerhört tacksam för att jag har Er. Tack!

Jag tycker att Du också skall sätta dig ner några minuter och tacka dig själv – för du är också värdefull och viktig! Låt oss starta ett nytt kapitel och vända blad. Må 2016 bli ett år där vi tillsammans skapar framtiden. En framtid där ljuset alltid lyser ❤

GOD JUL

Idag är det äntligen julafton! Jag sitter med ett glas varm glögg i handen och tänker på min familj och mina vänner. Det senaste året har jag mött så många betydelsefulla personer som på ett eller annat sätt påverkat mig och fyllt mig med energi för att fortsätta min egen personliga utveckling samt mitt arbete för ett samhälle med mindre mobbning och utanförskap. En bättre julklapp kan man egentligen inte önska sig, då allt annat känns överflödigt.

Jag kan inte tacka alla personligen men tänkte ändå försöka skänka några av de viktigaste personerna en rad eller två som ett tecken på vad ni betyder för min egen resa.

TACK …

Maria Oldenstedt – för att du i alla väder finns vid min sida och pushar mig framåt både personligen och yrkesmässigt. Du är en viktig byggkloss i mitt liv och jag uppskattar allt du gör.

Åke Bjurström – för att du alltid ställer upp och kämpar på. Du är en underbar och varm person som betyder oerhört mycket.

Mamma – för att du alltid gör ditt bästa och finns där för mig oavsett hur du själv mår. Jag beundrar dig och älskar dig massor!

Henrik Ramstedt – för att du kämpar på och aldrig ger upp. Framgång ter sig i olika former och vi närmar oss vår egen för varje dag som går.

Tobbe Thalèn – för att du håller i handbromsen när jag springer alltför fort. Du är en av få vänner som slår en signal enbart för att säga Hej.

Mohammed Mouaid – för ditt stora hjärta och din kämparglöd. Inte träffat många personer med så stor passion för att hjälpa andra människor som du.

Felicia Margineanu – för ditt engagemang, din vilja att hjälpa till, inspirera och motivera. Glad att du sitter med i min styrelse!

Elisabet Forsman – för möjligheten att få arbeta tillsammans med dig och såklart mitt Wild Card till Geltic Bear.

Tobias Wernius – för att du vågar göra något nytt och stå upp för nya verktyg i kampen mot mobbning. Ge dig inte, du står bakom något stort!

Dan Sonesson – för att du tror på mig och min organisation, samt att du håller reda på ordförandepinnen när jag pratar för mycket.

Siavosh Derakhti – för att du sprider kärlek och styrka att fortsätta kämpa. Ditt engagemang är beundransvärt och är glad att få lärt känna dig.

Caxton Njuki – för att du fortsätter vara en inspirerande Duracell kanon som alltid har ett leende på läpparna. Få som kan ha lika många bollar i luften som du!

Gül Alci – för att du aldrig ger upp och inspirerar andra att fortsätta trots motgångar och tuffa terminer i bänken. Fortsätt du kommer göra stor skillnad!

Maria Rengman-Nilsson – för ditt engagemang i Make a Change, men framförallt för din styrka efter allt du gått igenom.

Carl Malmberg – för att du alltid är en vän. Du är ett bevis på att även om man bor på andra sidan jordklotet kan man fortfarande behålla vänskapen.

Anna Strand – för ditt stora hjärta och att du är du.

Marianne Melin – för att du kämpat på med våra evenemang och inte gett upp. Krya på dig, jag tänker på dig!

Malin Engelbrektsson – för att du hjälper mig bolla ideèr, skriver dina grymma artiklar och ser till att vi fortsätter påverka Sverige.

Fredrik ”Freddie G” Gustavsson – för att du levererar bättre och bättre kollektioner för varje säsong. Du är en grym person och dessutom en fantastisk designer.

Nina Tulppo – för att du alltid ställt upp med dina grafiska fingrar och ditt talangfulla öga.

Linn Stålberg – för din värme och enkelhet, men framförallt för din kreativa glädje.

. . . . .

Listan kan göras hur lång som helst, men med risk att ni somnar någonstans på vägen skall jag sammanfatta vidare. Till Er som inte finns omnämnda ovan, ni vet att jag uppskattar er till 100% och är glad att ni är de personer ni är.

Jag hoppas att ni alla får en fantastisk dag, och att ni sprider massor med kärlek och värme bland familj och vänner.

Tack alla från djupet av mitt hjärta, och med de orden önskar jag Er en riktigt God Jul!

 

 

ATT FATTA RÄTT BESLUT

Beslut som ska fattas, information som ska tas in, viktiga avgöranden. Dagligen utsätts vi för situationer då vi ska fatta mer eller mindre avgörande beslut. Inte undra på att det ibland känns övermäktigt när man ska bestämma sig för viktiga val i livet!

 

Hur vet man egentligen vad som är rätt beslut?

 

Varje dag är lika viktig

Jag funderar ganska ofta på när jag slutade räkna arbetstimmar och varje gång hittar jag samma svar: ”- Jag kommer inte ihåg, det var så länge sedan!”

Även om mitt liv varit upp och ner har jag nästan alltid tyckt om att jobba mycket. Det är väl klart att det funnits stunder då det varit mindre roligt, men det har alltid varit bästa medicinen mot att må dåligt. Jobba mycket, och länge! 

Mina vänner har många gånger sagt att jag måste varva ner och ta hand om mig själv, och det borde jag nog ha gjort många gånger. Nuförtiden vill jag dock knappt gå och lägga mig, men av helt andra orsaker. 

Det är så mycket som händer i mitt liv och det är väldigt roligt, men också överrumplande. Människor frågar ibland: ”- Varför mobbning?” Ja, min historia är en sak men den främsta orsaken är faktiskt för din skull. Du och alla ni som läser det här. Jag vill förändra för dig, dina barn, deras barn, ja alla människor i samhället. Det kan låta högtflygande, men varför inte?

Tror vi inte på det vi gör skall vi kanske inte fortsätta med samma sak, utan leta efter nya utmaningar att brinna för. Så enkelt är det såklart inte, men trivs du med ditt liv kommer din omgivning också att trivas. 

Jag hoppas därför  att jag påverkar just dig att bli en bättre människa, för kan vi skapa en kedja av positiva kedjereaktioner kommer vi tillsammans att göra stor skillnad. 

Tack för ännu en dag i förändringens tecken, imorgon ger vi oss på nya utmaningar ❤️