Kategoriarkiv: Tips

KOMMUNICERA MERA OM SOCIALA MEDIER

Att unga filmar våld och lägger ut på sociala medier har eskalerat det senaste året. Just nu har det uppmärksammats mycket för att det är tjejer som är förövare, men att tjejer slåss är inget nytt. Det nya är att man lägger ut misshandeln på nätet, vilket innebär att offret utsätts för ännu ett övergrepp.

De här misshandelsfallen är inga unika fenomen i mina ögon. Det är en del av en subkultur som vuxit fram i sociala medier de senaste åren, där trakasserier och kränkningar är vardag för många. Och det är en värld där de vuxna tyvärr väldigt ofta är helt frånvarande.

Barn får dagligen höra att de är fula, äckliga, att de ska slås ner och förföljas. Det sprids bilder på allt från när någon sitter på toa eller blir spottad på till ren misshandel. Det handlar om hot och mobbning som vuxna aldrig ser. Det är en subkultur som växer och som är oerhört oroande.

JAG TROR TYVÄRR DETTA ÄR VANLIGARE ÄN VAD VI SER

Jag kan såklart inte säga någon procentsats, men jag tror att väldigt många barn och unga går med en rädsla för att bli uthängda i sociala medier. Det är inte begränsat till vissa gäng eller områden, utan handlar om unga i alla delar av Sverige. Med tanke på detta är det inte konstigt att vi får allt fler barn och unga som inte vågar gå till skolan.

VI MÅSTE TÄNKA MER PÅ HUR UNGA MÅR

Många jag pratar med är såklart oerhört ledsna. Men också de som utsatt andra mår ofta dåligt. Många filmar spontant när något händer, som en rolig grej att dela med kompisarna, och tänker inte på vad det kan innebära för den som blir utsatt. Den som hängt ut någon blir nästan alltid själv uthängd och får höra saker som att han eller hon är äcklig och ska bli nedslagen.

HUR KAN VI FÖRHINDRA DET HÄR?

Hela samhället måste jobba aktivt. Vi och många andra organisationer har börjat jobba med föreläsningar om hur man ska agera på nätet. Tyvärr är det dock alltför få skolor som tar sitt ansvar i denna frågan.

VAD KAN VI GÖRA SOM FÖRÄLDRAR?

  1. Ladda ner appar som ditt barn använder och lär dig dem, till exempel Snapchat, Periscope, Tinder, Instagram.
  2. Fråga om du får vara vän med ditt barn och kommunicera med barnet där på ett positivt sätt.
  3. Det här är viktigast: prata med ditt barn om hur man använder sociala medier. Om risker, om vad som är moraliskt rätt och vad som är tillåtet. Att filma någon och lägga ut filmen utan att fråga får man ju till exempel inte. Och prata om hur man kan minska riskerna att själv bli utsatt för kränkningar.

HUR KAN MAN MINSKA RISKEN?

Att inte lägga ut till exempel lättklädda bilder eller filmer på sig själv. De finns ju kvar på nätet för all framtid.

VAD KAN SKOLORNA GÖRA?

Skolor har börjat prata mer och mer om hur mobiltelefoner får användas på skoltid. Det tycker jag  är väldigt bra, för mobiltelefoner och sociala medier har tagit över väldigt mycket av ungdomars fokus. Det blir svårt att fokusera på lektionerna om man hela tiden måste ha koll på sina sociala medier. Jag har träffat många unga som önskat att det vore mobilförbud på skolorna, även om den vägen kanske inte heller är helt rätt väg att gå då istället mer kommunikation om problemen förmodligen skulle lösa en hel del. Det här pågår ju dock inte bara i skolan, utan dygnet runt. Många tonåringar får läsa obehagliga saker om sig själva eller kompisar långt efter sängdags.

FÖRBUD MOT VISSA APPAR ÄR DET EN STRATEGI?

Om ett barn riskerar att utsätta sig själv för fara är mitt råd att ta bort sociala medier och också mobiltelefonen under en tid. Men annars … det finns ju så mycket positivt med sociala medier, och det är ju via dem unga kommunicerar i vardagen. De behöver bara lära sig mer om hur de ska och får agera där.

Vilka utmaningar ser Ni?

 

SÅ SKAPAS EN BRA SKOLMILJÖ

Jag är helt övertygad om att det går att förebygga mobbning och kränkande behandling.
Genom att arbeta främjande och ständigt ifrågasätta de normer som finns och hur de påverkar eleverna har man tagit ett steg.

Parallellt med det måste det förebyggande arbetet ständigt pågå – det kan till exempel bestå i ett genomtänkt rastvaktsystem med vuxna ute bland eleverna där det finns tydliga regler. Ofta finns regler för klassrummet, som att man måste räcka upp handen i stället för att prata rakt ut. På samma sätt behövs regler för den sociala samvaron. Det behövs också disciplinära strategier som talar om vad som händer när någon bryter mot reglerna. Lärare behöver stöd så att de vet hur de ska agera vid oönskat beteende. All personal på skolan – från rektor till vaktmästare – ska veta när och hur de ska agera.

Till detta kommer den kartläggande delen – dvs att klassen kartläggs utifrån elevernas perspektiv. Då får varje elev berätta hur de upplever sin situation i klassen och sedan kan specifika förbättringsinsatser sättas in.

Till sist kommer det akuta åtgärdsarbetet, som innebär att skolan har nolltolerans mot kränkande handlingar. När en vuxen får kännedom om en kränkande handling ska denne agera genast, bryta handlingen och reda ut händelsen så att det inte händer igen. Det räcker inte att bara säga till.

Detta låter ju ganska enkelt, men är tyvärr inte det. Alltför ofta missas, struntas eller glöms något av ovanstående. Jag säger inte att detta är den optimala metoden, men enligt min mening måste alla ovanstående delar ingå för att skapa en sund och bra skolmiljö.

Föräldrar är viktigare än vad vi ofta tror!

Hur mycket engagerar Du dig i dina barns nätanvändande?

Många av oss vuxna tror att vi ska backa och inte bry oss om hur våra barn och tonåringar beter sig på nätet. Men enligt undersökningar vill faktiskt unga att deras föräldrar ska bry sig mer än vad vi gör idag.

Oftast tror jag att vi vuxna underskattar hur viktiga vi är för hur våra barn beter sig på nätet. Många tror att de vill att man som förälder ska backa och inte vara så närvarande i deras användande.

Vad tror du?

Jag tror att det största problemet är att det inte kommer naturligt för oss i dagens föräldrageneration.  Vi har ju växt upp i en tid när internet inte var utbrett eller inte användes och då glömmer vi helt enkelt bort att fråga om nätet.

Det viktigaste för att förebygga kränkningar på nätet är att vi pratar om det i det vardagliga samtalet på samma sätt som man pratar om träningen, hur det var i skolan, vem de lekte eller umgicks med, vad de åt till lunch och om de fick läxor.

Det enda som behövs är några enkla följdfrågor som ”jaha, ni hade matte, vad gjorde ni då?” Eller ”okej, på lördag är det match, vill du att jag följer med? Alla dessa frågor som man ställer i det vardagliga samtalet behöver man också ställa om det som händer på nätet: ”Vem umgås du med där?” ”Vad går spelet ut på och vilka tävlar du mot?”.

Jag menar inte att föräldrar generellt struntar i vad barn gör på nätet. Tvärtom är vi nog väldigt måna om att våra barn har det bra även i den sfären. Problemet är att det inte kommer naturligt för oss. Vi ställer samma frågor som våra föräldrar ställde till oss. Och eftersom vi har växt upp i en tid när internet inte var utbrett på samma sätt så glömmer vi helt enkelt bort att fråga om nätet.

Hur kan man då göra för att få igång det här viktiga samtalet?

Om man inte känner till något om till exempel ”Snapchat”, ”Periscope” eller ”Kik” så är det enklast om man skaffar sig litet grundläggande information, kanske från Wikipedia på Google.

För det andra föreslår jag att man börjar att ställa frågor. Be barnen att visa dig, och var genuint intresserad när de gör det. Många vuxna säger att när de väl har satt sig bredvid sina barn och tittat på när de spelar exempelvis ”World och warcraft”, så har de plötsligt förstått vad det handlar om. Det krävs ofta väldigt lite tid för att man ska få väldigt mycket mer kunskap, och när man har den kunskapen så leder den till en annan typ av samtal.

För det tredje så ska man erbjuda sitt stöd om något händer. Det är inte svårare än att man lovar att lyssna och finnas där, och viktigast – att INTE bli arg. Det är ganska vanligt att vi föräldrar blir just arga, till exempel om ens barn har skickat en mindre lämplig bild som har spridits. Egentligen kanske man inte blir arg utan mer ledsen. Men sorgen kommer ut som ilska istället. Att bli arg motverkar tyvärr sitt syfte.

Som förälder kanske man bara har en möjlighet att nå fram. Barnet berättar för dig vad som har hänt en gång. Och om du i det läget reagerar med ilska är risken stor att du inte får veta något mer. Särskilt om barnet redan från början har en känsla av att ha gjort något som hen inte borde ha gjort. Barnet kanske också skäms och tänker att det är dess eget fel att det har blivit utsatt. Då är det inte bra om den som man väljer att anförtro sig till blir arg. Det blir en bekräftelse på att man har gjort fel och att man borde ha gjort annorlunda.

 

Vi föräldrar glömmer att vi är viktigare än vad vi tror i barn och ungdomars utveckling och deras beteenden på nätet. Varför inte börja engagera sig och ställa fler frågor redan idag?

10 tips: Så skyddar du ditt barn från nätmobbning

Mobbning är inget nytt, skillnaden i dag jämfört med för några år sedan är istället att mobbarna fortsätta sina trakasserier efter skoltid på tjänster som Facebook och diskussionsforum på nätet.

Att ta avstånd från tekniken är inte lösningen, det gäller istället att angripa problemet genom att förstå tekniken och vad ditt barn gör på nätet.

Här är tio tips som alla bör känna till:

1. Kontakta i ditt barns skola. Tala med klassföreståndaren och/eller rektorn. Oftast har nätmobbningen kopplingar till skolan.

2. Uppmuntra ditt barn att berätta. Lär dig tolka barnets signaler genom att fråga och nöj dig inte med undvikande svar. Barn som blir utsatta för mobbning pratar inte gärna om det hemma. Tänk på att tiden innan man ska sova, ofta är en tid då många förtroenden vågar komma fram.

3. Skuldkänslorna hos den som blir mobbad är ofta stora. Betona att det aldrig är ditt barns fel att hon eller han blir mobbad.

4. Om du hittar en webbsida, en chatt eller ett diskussionsforum där det står obehagliga saker om ditt barn, ta en skärmdump och spara den för att kunna spåra mobbaren.

5. Se till att ditt barn inte slänger obehagliga meddelanden. Spara allt som har hänt i datorn och i mobiltelefonen. I värsta fall kan det handla om mycket grova kränkningar och då kan det du sparat användas som bevis. Polisanmäl i så fall.

6. Be om ditt barns tillåtelse att ta emot all e-post från okända avsändare, på så sätt slipper ditt barn se dem.

7. Förbjud inte ditt barn att vara ute på nätet. Det fungerar sällan. Skapa I stället ett förtroende- då vill barnen berätta om något obehagligt händer dem.

8. Fråga ditt barn om hur internetvärlden fungerar. Lyssna och lär, be att få se favoritsajterna och fråga vad som är spännande, kul och fascinerande. 
Låt barnen bli din lärare.

9. Fråga om Facebook, Instagram och andra sajter som om det var ett ställe barnet har varit på; ”Hur var det på Facebook idag? Vilka chattade du med idag?

10. Skaffa en egen sida på Facebook, Instagram, eller forum där ditt barn hänger. Surfa runt och bekanta dig med ditt barns vardag.

Rapportera alltid det du finner anstötligt. De flesta sajter har strikta uppförandekoder och ger stora möjligheter för användare att rapportera avvikelser från dessa.

Har ni koll på nätets alla förkortningar?

Vokabulären på internet är ofta fylld av förkortningar och kodord. Det kan vara svårt att förstå allt som skrivs och de uttryck som används.

Ordlista:
ADDA – lägga till någon/något som vän/kontakt
BLOCKA – stoppa/stänga ute/blockera någon eller något
(en person, ord och bild)
BLOGG – förkortning av ordet webblogg som är en form av dagbok på nätet. Kan handla om vad som helst.
CHATTA – att tala i realtid med någon på nätet via textmeddelanden (tex. via msn)
NÄTET – samma sak som Internet
SAJT/COMMUNITY – socialt nätverk eller mötesplats på nätet. Ofta finns
tjänster som gästbok, blogg, intern e-post (mejl), bildgalleri, kompislistor
GOOGLA – söka information på nätet med sökmotor till exempel Google

GROOMING – att via nätet ta kontakt med minderåriga i sexuellt syfte
IRL – In Real Life det vill säga ”i verkliga livet” istället för på nätet
SMILEYS – uttryckssymboler, även kallade ”emoticons”. Indikerar sin- nesstämningar i sms, text- och e-postmeddelanden (mejl). 🙂 glad, 😦 arg/ledsen, 😉 flirtig

Unga använder ofta förkortningar i sina chattar, till exempel:
ROTFLMAO – ”rolling on the floor, laughing my ass off”
PLZ – ”please”
ISF – istället för
BRB – Be Right Back; betyder jag återkommer

Fyll gärna på med egna förkortningar som ni tycker att det är viktigt att andra känner till.

10 TIPS FÖR ATT FÖREBYGGA MOBBNING PÅ ARBETSPLATSEN

Det är ALLTID arbetsgivarens ansvar att förebygga och motverka mobbning/kränkande särbehandling på arbetsplatsen. Vi vet aldrig vem som mår dåligt så våga ha ett öppet arbetsklimat.

1. Lägg fokus på att förbättra arbetsmiljön: Alltid arbeta med att förbättra arbetsmiljön och värna om att ha en god psykosocial arbetsmiljö. Psykosocial arbetsmiljö innebär arbetsmiljö som inte är fysisk, exempelvis trygg anställning, tydlig organisation, personlig utveckling och bra kollegial stämning och samarbete. Det är ovanligt med mobbning på arbetsplatser som har en bra psykosocial arbetsmiljö.

2. Ha en tydlig policy mot kränkande särbehandling: Ta fram en policy med rutiner för hur kränkande särbehandling ska förebyggas. Samt hur det ska hanteras om det uppstår. Rutinerna ska vara tydliga och lätta att följa. Om det lämnas utrymme till olika tolkningar av rutinerna kan det medföra ett ytterligare steg till negativ särbehandling.

3. Samtala öppet kring arbetsmiljö och arbetssituationen: Ta upp rådande arbetssituation och arbetsmiljö vid jämna mellanrum på exempelvis arbetsplatsträffar. Gå igenom befintliga policys och rutiner. Utbyt tankar och omsätt vad de betyder hos just er i ert dagliga arbete.

4. Ge chefer rätt förutsättningar: Ge chefer inom organisationen schysta förutsättningar att kunna möta och se varje enskild medarbetare. Det förutsätter bland annat ett rimligt antal medarbetare (1-25 st). Ge kompetensstöd i konflikthantering. Konflikter kan utvecklas till mobbning om de inte hanteras i tid.

5. Se till att skapa en sund kultur: Skapa en kultur på arbetsplatsen som accepterar olika åsikter och att man kan vara oenig i en sakfråga, utan att det leder till personangrepp eller förminskning av andras argument. (hur gör man det?) Föregå med gått exempel.

6. Ha en transparent ledningskommunikation: Ta fram transparanta rutiner gällande information från ledningsgruppen så att personalen förstår ledningens avsikt med olika beslut. Tydlig information gör att både negativa tolkningar och ryktesspridning minskar. Ta hjälp från en kommunikatör på din arbetsplats med att ta fram rutinerna.

7. Ha ett bra samarbete med de fackliga representanterna: Skapa ett fungerande samarbetsklimat och relation mellan ledningen och de fackliga representanterna. Det bidrar till öppenhet, trygghet och erfarenhet i att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt.

8. Se till att ha ett inkluderande arbetsklimat: Arbeta aktivt för att få ett inkluderande arbetsklimat, där det är accepterat att människor är olika, har olika åsikter, förmågor, hälsa, kompetens, bakgrund och arbetskapacitet.

9. Förebygg och undvik alltid långvariga stressituationer: Det inverkar negativt på toleransnivån gentemot omgivningen och försämrar relationerna på arbetsplatsen.

10. Ha bra och enkla rutiner kring sjukfrånvaro: Ha rutiner för att följa upp återkommande och långvarig sjukfrånvaro.

Vi behöver alla kunna gå till jobbet och trivas ❤

OM DU ÄR EN MOBBARE

Om du mobbar någon behöver du fundera på hur det känns för den som blir mobbad. Fundera också på varför du gör det? De flesta som mobbar mår själva dåligt på något sätt. Det finns också de som mobbar utan att förstå att de gör någon illa.

VARFÖR MOBBAR DU?

Väldigt ofta har de som mobbar problem med sin självkänsla. Kanske är du avundsjuk på andra eller rädd att själv inte passa in? En del som känner sig osäkra tror att de blir säkrare om de får någon annan att känna sig osäker. Men att mobba någon gör inte att du blir säkrare på dig själv.

Om det är bra stämning i klassen eller kompisgruppen, är det inte vanligt med mobbning. Men om det ofta är konflikter och trist stämning i en grupp, är det vanligare att någon blir illa behandlad. Det kan också vara så att det inte finns tydliga regler i skolan om vad som är okej att göra och inte.

Mobbning behöver inte alltid handla om att någon medvetet vill göra någon annan illa. Vet du om du brukar bete dig på ett sätt som andra såras? Vet du om någon tar illa upp när du bara gör som du brukar? Vet du vilka saker som är olagliga att göra på nätet?

Om du kommer på att du är taskig, kanske du tänker ”jag skojade bara”. Det är en vanlig ursäkt för mobbning. Men det är aldrig ett roligt skämt om det får någon att må dåligt. Även om den du är taskig mot säger att det är okej, kan du ha sårat och fått den personen att må dåligt.

TILL DIG SOM BARA TITTAR PÅ

Mobbning handlar sällan bara om dem som mobbar. Ofta finns det personer runt omkring som inte gör något. Om du mobbar någon kanske du tänker att de personerna håller med eller tycker att du är häftig. Men ofta vågar de bara inte säga ifrån, fast de inte alls gillar det som händer.

HUR SLUTAR JAG ATT MOBBA ANDRA?

Om du mobbar andra behöver du fundera på varför. Är det osäkerhet som är orsaken? Är du rädd att inte passa in? Är du taskig mot någon för att du tror att andra tycker att du verkar cool då? Eller mobbar man för att alla andra gör det? I så fall kan du behöva prata med någon, till exempel på en ungdomasmottagning, för att få hjälp att bryta ditt beteende.

Det är också viktigt att fundera på hur den som du är taskig mot mår av mobbningen. Kanske tänker du att du är taskig för att du inte gillar den personen. Det är ändå bättre att vara schysst. Det betyder ju inte att ni måste bli bästa kompisar.

ATT TÄNKA PÅ

  • Fundera på hur personen du behandlar illa egentligen känner, oavsett vad personen säger.
  • Du kommer inte att må bättre själv bara för att du får någon annan att må dåligt. Om du själv har problem eller mår dåligt, finns det olika sätt att få hjälp.
  • Prata med någon vuxen som du litar på,  till exempel en skolkurator eller någon på en ungdomsmottagning.
  • Det kan vara ett brott att mobba någon. Det är till exempel ett brott att hota någon med misshandel eller hota med att sprida bilder på nätet utan att personen har sagt att det är okej.

ARBETA MED MOBBNING STEG-FÖR-STEG

UPPTÄCK VARNINGSTECKNEN

Ett barn som upplever mobbning påvisar ofta olika beteendeförändringar. Förutom märkbara fysiska ärr är tecken på känslomässiga förändringar också ofta uppenbara. Detta kan tex vara motstånd att gå till skolan på grund av hälsoproblem, regelbundna mardrömmar, förlorat intresse för aktiviteter och att vara ledsen och deprimerad är några av dem.

Mitt råd är att man noggrant bör observera barns beteende och prata med dem om man märker att något är fel. Man måste vinna förtroende hos barnet så att han eller hon kan erkänna om de blir mobbade. Dialogen måste vara lugn, med tanke på barnets känslighet och ilska i just det ögonblicket. Lyssna tålmodigt. Diskutera som en familj hur detta kan föras framåt och lösas samt försäkra ditt barn om att det inte är hans eller hennes fel. Rädslan för avvisande och att göras narr av är alltid en rädsla för ett utsatt barn och det är möjligt att han eller hon inte har möjlighet att uttrycka sina känslor ens för nära och kära.

Det är upp till oss som föräldrar och även lärare att lägga märke till dessa förändringar och få barnen att dela med sig av sina erfarenheter utan rädsla. Skolor och föräldrar måste uppmuntra barn att berätta, så att barnen inte tycker att det är tabu.

VAD SKOLORNA MÅSTE GÖRA

Många skolor är strikta i sin politik gentemot mobbning och införandet av antimobbning program. Där det dock falerar många gånger är att efter att dessa program är initierade, bör de också studeras regelbundet för att säkerställa att de fungerar i enlighet med de normer som krävs och att de verkligen hjälper eleverna i längden.

ARBETA MED MOBBNING STEG-FÖR-STEG

– När du som förälder får veta att ditt barn blir utsatt för mobbning, var ödmjuk inför problemet och klandra aldrig dem för att de blir utsatta. Prata med barnets lärare och gör ett formellt klagomål till skolledningen. Var specifik och redogör för samtliga händelser.

– Under tiden är det viktigt att hjälpa barnet på alla sätt möjligt. Uppmuntra han eller hon att prata om det och tveka inte att ta professionell hjälp om det behövs. Informera barnet att alltid prata med dig, läraren, kuratorn eller någon hen har förtroende för nästa gång han eller hon blir mobbad. Håll ett öga på verksamheten utan att göra det för uppenbart för barnet eller den som mobbar då detta ofta har en tendens att förvärra situationen.

– Spendera extra tid med dem. Kom också ihåg att han eller hon kommer att ha andra anpassningsproblem och ilskan som växer inombords hos en utsatt ofta går ut över andra familjemedlemmar. Så skapa ett förtroende och försök hålla en normal, glad atmosfär hemma där barnet kan känna sig trygg.

– Uppmuntra ditt barn att skaffa nya vänner och om han eller hon känner att de är fysiskt svagare, börja träna fysiskt med dem eller kanske följ med dem till en självförsvarskurs. Träning handlar inte om att slå tillbaka utan om att träna upp sin psykiska styrka, sitt självförtroende och sin egen självdisciplin.

4 TIPS TILL DIG SOM ÄR EN MOBBARE

BESTÄM DIG FÖR ATT ÄNDRA DITT BETEENDE

Prata med en vuxen, en kollega, lärare eller en förälder och be om hjälp med hur man umgås med andra. Känner du dig inte bekväm med det pröva att be en vän att hjälpa dig.

BE OM URSÄKT

En av de svåraste, men också viktigaste sakerna är att be om ursäkt till de personer som du har mobbat. Även om dina handlingar inte kommer bli ogjorda så kommer din ursäkt att betyda mycket för de personer du skadat genom dina kränkningar.

FOKUSERA PÅ EMPATI OCH ANSVAR

Tänk på hur det känns att bli mobbad skulle du vilja bli behandlad på det sättet? Innan du talar, fundera på om dina ord kommer att hjälpa eller skada den person du pratar med.

ÄNDRA DITT BETEENDE

Motstå grupptryck från andra att trakassera. Om du börjar att mobba någon, ta en promenad och hitta något annat att göra.

Kom ihåg: Du behöver inte gilla alla runt omkring dig, men du måste behandla alla med respekt.

 

10 SAKER SOM VUXNA BORDE VETA

  1. Fakta och åsikter är inte samma sak.

Om du kommer med ett felaktigt påstående, till exempel ”Solen är gjord av ost” och någon påtalar detta, är inte ”du kan inte säga att jag har fel för jag tycker så” ett godtagbart försvar, eftersom du inte framfört en åsikt utan ett påstått faktum, som visat sig vara fel. Det är visserligen din rättighet att framstå som en idiot, men det ger dig inte rätt i sak. Exempelvis så är påståendet ”Mikael Persbrandt är världens genom tiderna bästa skådespelare” en åsikt som jag inte skulle hålla med om själv, men som rent tekniskt inte är ”fel” eftersom alla har rätt till sin åsikt. Däremot så är ”Mikael Persbrandt har vunnit tre Oscarsstatyetter” ett felaktigt påstående.

  1. Yttrandefrihet innebär inte att du har rätt att sprida åsikter utan att människor kan argumentera emot dig.

Många verkar tro att när någon protesterar mot en åsikt så kränker det yttrandefriheten. Det gör det inte. Man får ha vilka åsikter man vill, men man kan aldrig kräva att inte bli kritiserad för den. Framför man en åsikt får man vara beredd att försvara den. Det ingår också i yttrandefriheten.

  1. Yttrandefriheten innebär heller inte att du kan kräva att andra sprider din åsikt åt dig.

En kanske ännu vanligare missuppfattning är att man blir utsatt för ”censur” om någon väljer att inte ge dig en plattform att uttrycka dina åsikter på. Det kan vara tidningen som inte publicerar debattartikeln du skrivit eller det kan vara Facebookinlägget som tas bort av den person som har sidan. Det är inte censur. Censur är förhandsgranskning från statens sida och/eller när en åsikt uttryckligen är förbjuden. Om du vill ägna ditt liv åt att tycka att muslimerna ska kastas ut eller att feminismen gått för långt, så kommer du inte att kastas i fängelse för det, men du får sprida de åsikterna själv. Du kan aldrig kräva att andra ska göra det åt dig.

  1. Allt som står på Internet är inte sant.

Källkritik är bra att komma ihåg. Bara för att en ”foliehattsida” skriver en artikel om att vaccin ger barn AIDS eller att världen styrs av reptilmänniskor och du lyckats googla fram den så innebär inte att det är sant. Det var visserligen enklare att skilja opålitliga och pålitliga källor åt förr än det är idag, när vem som helst kan få sin webbplats att se helt okej ut, men detta innebär snarare att man ska vara mer försiktig med vad man sprider än tvärtom. Därför bör man dubbel- eller trippelkolla det man delar.

  1. Samhället har utvecklats sedan du var barn, och det fortsätter att utvecklas.

På 1800-talet var det oerhört populärt med så kallade ”freak shows”, det vil säga turnerande varieteer som gick ut på att visa upp människor med olika fysiska funktionshinder, främst missbildningar. Är det någon som funderat på varför inte det är så poppis idag? Visst, vi har moderna varianter som ”Big Brother” och liknande dokusåpor, men dessa bygger ju på någon slags frivillighet. Nej, anledningen är nog att vi har en humanare syn på funktionshindrade idag än man hade för drygt hundra år sedan. Samhället har alltså utvecklats sedan dess. Nu kommer det som tydligen är knepigt att förstå: denna utveckling upphörde inte när du föddes, utan den fortgår. Bara för att du kallade chokladbollar för ”negerbollar” när du gick i skolan eller att Martin Timell så sent som 1995 fick ge ut en vitsbok med en hel del ganska grova sexistiska och rasistiska vitsar innebär inte det att det är okej 2015. Vi kan le åt hur ”korkade” människor var för hundra, femtio eller till och med tjugo år sedan, men vi ska också tänka på att man om hundra år kommer att se tillbaks på oss och undra hur vi kunde vara så dumma. Och dummast av alla kommer de som inte fattade att samhällsutvecklingen pågick även under deras livstid att framstå som.

  1. Kontexten är viktig.

Bara för att en mörkhyad hiphopartist använder ett visst ord innebär inte det att det är okej för en ljushyad person att använda det.  Att Jonas Gardell kan skämta om ”fjolliga bögar” innebär inte det att jag som heterosexuell kan göra det. Bara för att du och din kompis har en jargong där ni kallar varandra för ”jävla idiot” innebär inte det att du kan kalla en person du möter på gatan det. Kontext och sammahang är viktigt, även när det gäller språkbruk. Det borde man ha lärt sig någon gång i lågstadiet.

  1. Att bekämpa rasism och sexism genom att använda sig av rasistiska och sexistiska skällsord är korkat.

Jag måste ta upp det här med ”vit kränkt man” också. Det har hänt att jag fått det slängt i ansiktet och jag blir lika beklämd varje gång. Jag skulle aldrig använda någons kön och/eller hudförg som ett argument i en diskussion, och jag förväntar mig faktiskt att slippa få det själv också. Det är ju, precis som alla liknande epitet, väldigt svårt att värja sig mot. Vit och man är jag ju och det är ingenting som jag kan, eller ens vill, ändra på, och kränkt blir jag ju om inte annat när epitetet används, främst eftersom det är synnerligen obegåvat. Att använda ett rasistiskt och sexistiskt epitet i kampen mot sexism och rasism är kontraproduktivt.

  1. Dina egna erfarenheter är inte per automatik en sanning.

Någonstans runt tvåårsåldern lär sig barn att även personer som barnet självt inte ser faktiskt existerar och något senare att alla inte ser världen ur barnets eget perspektiv. Därför är det ganska förvånande att folk faktiskt verkar bli sämre och sämre på att förstå att just deras erfarenheter inte är allmänna observationer. Bara för att jag en gång spydde som en katt efter att ha ätit en chorizo innebär inte det att alla chorizokorvar är giftiga och bara för att du har haft oturen att bli lurad av en person med arabiskt påbrå så innebär inte det att ”araber är sådana”. Dina erfarenheter kan ingen ta ifrån dig, men det är inte rimligt att ta upp det som ett argument för att styrka ett faktiskt förhållande.

  1. Forskare har ingen dold agenda.

Jag varje vecka på argumentet att anledningen till att olika ”foliehattsteorier” motbevisats av forskningsresultat beror på att forskarna har ”en agenda”. Man har, med andra ord, helt missuppfattat vad forskning går ut på. Forskning går ut på att göra observationer och sedan, utifrån dessa, formulera en hypotes. Inte tvärtom. Att forskningen talar emot att dina homeopatiska läkemedel inte har någon effekt beror inte på att forskarna ”går läkemedelsbolagens ärenden” utan att de helt enkelt inte fungerar, och att forskningen visar att allt tal om att våldsbrotten har ökat inte stämmer beror inte på att forskarna är ”en del av PK-eliten” utan att du gått på en rasistisk myt.

  1. Två fel gör inte ett rätt.

Man kan inte skylla en dålig sak på att någon annan gjort samma sak förut. Man kan inte försvara att herr Asson slår sin fru med att herr Bsson  slår sin fru lite hårdare. Och man kan inte försvara att företrädare för ett parti sprider rasistisk propaganda med att någon från ett annat parti har gjort samma sak.

Någon som har några frågor på det?

/ ursprungsförfattare Christian Schremser – Länk